MMMM
Välgjord och intressant!
Jag är fascinerad av filmen igenom då regissören Marjane Satrapi gjort en så genomarbetad film. Rosamund Pike gör en roll som ligger i Oscarklass. Hennes närvaro är total och man får verkligen en känsla av att hon är Marie Curie.
Sam Riley som Pierre Curie är lika övertygad som hennes make. Tillsammans skapar de vetenskapshistoria. Fast filmen är lika mycket en studie i deras förhållande. Tyvärr visar Marie på en envishet i sin självupptagenhet. Hon kunde näst intill ha mist sina banbrytande upptäckter av radioaktivitet. Pierre räddar henne från hennes fatala misstag.
När Pierre åker till Stockholm ensam för att ta emot Nobelpriset, får deras liv en känslomässig törn. Fast de har ett passionerat liv anklagar Marie Pierre för saker och ting som är helt tagna ur luften. Hennes självkänsla är svag och egot stort. Psykoanalys hade kunnat få Marie på rätt köl där hon kunde fått bukt på sina demoner.
Den komplexa dynamiken mellan Marie och Pierre påminner om hur de strider mot samtidens normer kring kön och vetenskap. Genom att väva in dessa teman förstärker filmen vikten av att kvinnor får utrymme inom områden som traditionellt har dominerats av män. Det understryker också hur skadlig osäkerhet och brist på självkänsla kan påverka relationer och ens professionella liv.
Trots sina stora framgångar är Marie ständigt i en kamp för att bevisa sitt värde, både i åsikterna hos sina manliga kollegor och i sitt förhållande till Pierre. Detta faktum ger en intressant och ibland tragisk dimension till deras gemensamma prestationer. När de triumferar över vetenskapliga hinder, finns det en påtaglig känsla av att deras personliga liv är i konflikt med deras professionella framgångar.
Polskan Marie får senare motta hat från pöbeln. De hänger utanför hennes bostad och skriker att hon är en smutsig jude. De säger att hon bör lämna landet. Där kan man tala om rasism! Det är hjärtskärande att se henne utsättas för sådana påhopp, och det speglar hur fördomar kan påverka ens liv, oavsett vilka prestationer man uppnått.
Det är en känsloladdad film med ett viktigt budskap om kvinnans rätt till att få studera och forska. Men så utspelar det sig också från 1870 tills Marie dör 1934.
Filmen är en nödvändig påminnelse om hur långt vi har kommit, men också hur viktigt det är att fortsätta kämpa mot ojämlikhet och för rättvisa, både inom akademiska kretsar och i samhället som helhet.
Regi Marjane Satrapi, med Rosamund Pike Sam Riley, Anya Taylor-Joy m fl.
Upptäck mer från MÅNSSONSKULTUR.SE
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

Reblogga detta på ulsansblogg och kommenterade:
Vi på ULSANS anser/inser att den nuvarande politiken blir alltmer förutsägbar. När man skriver tycks man endast gå i cirklar utan att bryta de politiska mönster som härskar för och som håller det västerländska samhället i ett järngrepp, där extrema krafter från ”höger till vänster håller majoritetsbefolkningen i ett schack och demokratin där flertalet får bestämma / yttra sig negligeras. Därför vill vi med den här artikeln lyfta vad vår del av världen har åstadkommit både vad det gäller vetenskap (teknik/innovationer) och kultur.
GillaGilla