Intresseväckande om Piraten
Jan Sigurd har arbetat med den här boken i över 30 år. Det har varit värt mödan. Även om det handlar om Fritiof Nilsson Piratens liv, så är boken lika underhållande, som då Sigurd skriver sina egna historier.
Jan har intervjuat åtskilliga människor som träffat eller har bekanta som kände Piraten. En del har bott i kvarteren vid Slottsstaden och Ribersborg i Malmö. Fritiof Nilsson bodde på Sergels väg 13, med utsikt över havet. Dit flyttade han 1957 och stannade kvar tills han dog, 1972.
Många är de anekdoter och berättelse som här återges. Alla är intressanta då de är så speciella. Kanske för att Piraten var en udda och sällsynt karaktär. Hans mani med omskrivningar i allt han skrev gränsade till det pedantiska. Antagligen därför som hans böcker blev så älskade. Enligt hans sekreterare Märta var det bra från början. Hon tyckte Piraten hade allt klart i huvudet, men Fritiof skulle skriva om, samt peta i texten. Så som många författare arbetar.
Fritiof hade det svårt med alkoholen och började i regel dricka redan vid middagstid, sen fortsatte det till kvällstid. Förutom då han diktade och skrev sina böcker. Det var många gånger svårt för hans livspartner, Tora. Därför skildes Fritiof och Tora senare. Fritiof hade även andra kvinnor. Ändå blev Tora och Fritiof livskamrater ända in i döden.
Jan har delat in Piratens liv med tydliga faktarubriker, vilket gör att man lätt kan slå på det ämne som man vill läsa om. Det gör att nyfikenheten håller i sig till det sista kapitlet. Då sitter Jan på sitt älskade Hven och filosoferar. Där bodde även poeten Gabriel Jönsson och hans hustru. Enligt bekanta hade Gabriel och Piraten flera sammankomster där det åts och drack glatt. Detsamma gjorde Piraten med andra viktiga personer som förde fram honom i tillvaron. Våningen på Ribersborg ordnade fastighetsägaren Erik Thyreén till honom.
Här finns mycket om dryckesbröder till Piraten. Musikvetaren och komponisten Sten Broman var en som stod Piraten nära. De båda var suparkompisar som ville stå i centrum. Inte alltid så lätt för två så stora egon. Speciellt då de gick på deras favoritställe, Savoy i Malmö. Där hade de ett eget bord. Personalen bockade och teg när de kommenderade fram sina önskemål. Så fina herrar vågade de inte kritisera. Men ibland hände det att Broman och Nilsson blev ovänner. Då hade de svårt att sitta vid samma bord. När Piraten dog bekände Sten Broman att Fritiof hade varit en viktig vän för honom.
Språket är som alltid med Jan Sigurd förträffligt och flyter på som en Å. Likaså de komiska och underfundiga kommentarerna. Skrattet är aldrig långt borta.
Fast boken är på drygt 400 sidor så känns den inte trög eller ointressant. Snarare tvärtom. Jag vill bara fortsätta läsa och få reda på mer om denna egensinniga herre. Delvis för att en hel del utspelar sig i kvarteren där jag bor.
MÅNSSONSKULTUR.SE 