Moder Liv/Bok av Ewa Fröling

Från filmstjärna till cancerpatient: Ewa Frölings berättelse

Ewa Fröling har valt i ett stycke texter beskriva sitt liv. Mestadels om hennes plågsamma cancersjukdom. Man får verkligen en känsla av vilket helvete hon har gått igenom. Den smärtsamma kampen mot sjukdomen skildras med en stark och uppriktig ton, vilket gör att läsaren känner medlidande och empati.

Som tur är finns det även berättelser som är upplyftande och ger en balans till de dystra ögonblicken i hennes liv. Dessa handlar om hennes glada liv, där hon fann lycka och glädje i olika aspekter, inklusive sin karriär och personliga relationer.

Ewa blev världsberömd i Ingmar Bergmans film, Fanny och Alexander, vilket blev en stor milstolpe i hennes yrkesliv.

Här finns även glädjen över när Ewas första dotter föds, en händelse som markerar en ny och lycklig tid i hennes liv. Men denna glädje leder senare till tragik. Som tiden går och dottern blir vuxen, besöker hon Ewa på sjukhuset, där hon har blivit cancerpatient. Det är en rörande och tragisk scen som belyser hur livet kan förändras snabbt och hur svåra prövningar kan påverka relationer.

Boken tar också upp Ewas släkt och familj, vilket ger en djupare förståelse för hennes uppväxt och hur dessa faktorer formade den person hon blev.

Det finns en särskild sektion om hennes tid då hon kom in på scenskolan i Malmö, en prestation som krävde hårt arbete och engagemang. Jag minns det väl då jag senare provade in och Ewa satt i juryn. Att Ewa skulle få jobb på Dramaten kunde man inte ana då, men hennes talang och uthållighet banade vägen för hennes framgångar. Ewa kom senare tillbaka till Malmö för att göra en roll på Intiman, vilket ytterligare bekräftade hennes karriärs framsteg.

Det är ett evigt kämpande och jävlar anamma i Ewas liv, något som hon är noga med att framhålla under bokens gång. Hennes beslutsamhet är inspirerande, men ibland kan det bli lite för mycket och på gränsen till självömkan. Istället för ett bevis på personlig mognad och insikt, kan det ge intrycket av att hon ständigt bär en tyngd som är svår att frigöra sig från.

Själv finner jag styckena om då hon beskriver sina teater- och filmeferanser som mest givande. Dessa reflektioner ger en känsla av autenticitet och passion för konsten.

Ewa Frölings kamp mot sin cancer och annat elände kunde gärna ha lämnats därhän, då de delarna av boken känns som att de tar fokus från den konstnärliga insikt och glädje som teater och film kan medföra. Det är dessa ögonblick av ljus och inspiration som verkligen definierar hennes liv och gärning.