Ewa Fröhling har valt i ett stycke texter beskriva sitt liv. Mestadels om hennes plågsamma cancersjukdom. Man får verkligen en känsla av vilket helvete hon har gått igenom. Som tur är blandas denna tragiska sjukdom med mer upplyftande berättelser, om hennes glada liv då hon blev världsberömd i Ingmar Bergmans film, Fanny och Alexander.
Här finns även glädjen över då Ewas första dotter föds. Det blir senare till tragik. Då dottern är vuxen besöker hon Ewa på sjukhuset, där hon blivit cancerpatient.
Det är också en bok om Ewas släkt och familj, uppväxten och då hon kom in på scenskolan i Malmö. Jag minns det väl då jag senare provade in och Ewa satt i juryn. Att Ewa skulle få jobb på Dramaten kunde man inte anat då. Ewa kom senare tillbaka till Malmö för att göra en roll på Intiman.
Det är ett evigt kämpande och jävlar anamma i Ewas liv. Något som hon är noga med att framhålla. Det kan bli lite för mycket och på gränsen till självömkan. Istället för ett bevis på personlig mognad och insikt.
Själv finner jag styckena om då hon beskriver sina teater och filmerfarenheter som mest givande. Ewa Fröhlings kamp mot sin cancer och annat elände kunde gärna ha lämnats därhän.
MÅNSSONSKULTUR.SE 