MMM
Sparks hörde till artisterna i mina skivbackar på -70-talet. Nu har det gjorts en dokumentär om hela deras karriär. Den är minst sagt omtumlande och intressant.
Det är verkligen en musikalisk odyssé. I fem årtionden har de lyckats hålla sig kvar trots att de var på väg att bli bortglömda under en tid. De lyckades överleva tack vare att de varit sparsamma under sina guldår och ingen av dem har missbrukat droger eller alkohol.
Bröderna Ron och Russell Mael har envist jobbat på med att skapa nya låtar där de skiftat i genre och stil men ändå alltid låtit som Sparks. Det var musikern Todd Rundgren som först gav dem ett skivkontrakt då han såg deras originalitet på en audition.
Det är både underhållande och tänkvärt att se hur allt började till hur de arbetar och tänker då de skapar sina lustfyllda och mycket udda låtar. Att bara komma på idén att åka på turné och spela igenom alla sina tjugoen plattor på 21 dagar. Visserligen bara en LP per kväll men ändå, vilket hästjobb. De tog också på deras och bandets krafter.
Ron och Russell Mael växte upp i L A, fast med en stark längtan till England, vilket senare förde dem dit, då Sparks inte vann framgång i USA. 1974 slog de igenom stort i Europa med LPn, Kimono My House och deras hit, This Town Ain’t Big Enough for Both of Us. Efterföljande Propaganda besfäste dem som en grupp att räkna med. 2009 skrev de musiken till musikalen, The Seduction of Ingmar Bergman. 2021 är de bioaktuella med musiken till Cannesaktuella, Annette.
Det är en dokumentär att rekommendera om man vill ha en överdos av Sparks Brothers. Filmen är på två och en halv timme.
Regi Edgar Wright. Animationer: Joseph Wallace. Medv Ron och Russell Mael, Alex Kapranos, Beck, Jane Wiedlin, Christi Haydon, Flea, Fred Armisen, Giorgio Moroder, Vince Clarke, Tosh Berman, Weird Al Yankovic.