En annan värld/Film av Stéphane Brizé

MM

Krisartat äktenskap och arbetslivets dilemma

Det här är en typisk fransk film, det snackas och snackas och snackas, så man blir trött i huvudet att se på dessa extrema närbilder av skådespelarna.

Många filmare verkar inte ha förstått att då man filmar digitalt i 4K så syns allt i ansiktet. Inte alltid så kul att sitta och se på. Likadant är det med smink, de sminkar som förr fast det idag ser alldeles kletigt ut, istället för att ansiktet ska se fräscht ut.

Men nu till denna erbarmligt tråkiga film där ett par valt att skiljas för att mannen arbetar för mycket och är sällan hemma. Det ältas i det oändliga med deras respektive advokater. Som om inte det var nog har de en son som hamnat i en psykos. Att se deras juridiska strider och det ständiga grälandet om vem som får vårdnad över sonen, tycks bara fördjupa tristessen. Filmens tempo drar ut på beslut och känslor, och man finner sig själv väntande, lite för länge, på att något verkligt intressant ska hända.

Mannen som har ett stort ansvar för den fabrik där han arbetar ska även försöka medla med sina underchefer då ett stort antal av de anställda på golvet måste gå. Ekonomin räcker inte till tycker hans chef i USA. Denna parallella kris understryker mannens känsla av maktlöshet och motstridiga känslor kring sin familj och karriär. Han kämpar med att balansera ansvar, både hemma och på jobbet, men filmen förlorar sig ofta i de långa dialogerna utan att ge tittaren något konkret att hänga sig fast vid.

Dessa kriser på alla håll och kanter löses så småningom och främst genom att mannen får ett uppvaknande om sin situation i livet som han vill förändra. Men inför detta uppvaknande blir man ständigt påmind om den förlamande tristessen och långsamheten i berättelsen. Det känns som en labyrint av nedslagenhet där det drar ut på tiden att ta sig till den punkten där något äntligen förändras.

Regi Stéphane Brizé. Med: Vincent Lindon, Sandrine Kiberlain, Anthony Bajon, Marie Drucker m fl