Cats/Malmö Arena

MM

Fungerar inte på Malmö Arena

Cats ska man se på en teater med atmosfär och där man är nära skådespelarna. Här har man försökt det tricket med två stora videoskärmar på vardera sidan om scenen. Tyvärr blir det bäst att se på dem där. Det är bättre än att titta på scenen, som är ganska mörk. Där är det svårt att få ett helhetsgrepp om vad som händer.

Det har varit en lång vandring för katterna. De fick sin första premiär på West End i London 1981. Musikalen gick i 21 år. Den gav cirka 9 000 föreställningar. Därmed är den den längst spelade musikalen i London. På Broadway hade Cats premiär samma år och spelades i 18 år. Deras Cats fick 1983 sju stycken Tony Awards, en som Bästa Musikal.

Texterna är baserade på T S Eliots bok, Cats – de knepiga katternas bok. Det är svårt att förstå och höra de medverkandes texter. Det hade behövts en textmaskin, även om det bara var på engelska. Nu blir det ett sammelsurium av meningar och man förstår ingenting av vad de berättar.

De medverkande är superbt duktiga på att dansa och sjunga. Men det hela blir till en allmän röra i den första akten. Inget får mig att bli engagerad i vad som sker där på scenen. Förutom att studera de fantasifulla dräkterna och katternas mjuka plastik. Särskilt då man sitter i denna trista arena på sin hårda plaststol.

I andra akten är det mer sammanfogat och karaktärerna får uttrycka sig fritt. De ger fina solonummer både i dans och i sång. Då väcks intresset naturligt för vad som sker på scenen. Som Mr Mistoffelees halsbrytande solonummer i akrobatik och dans. Helt makalöst och mycket imponerande. Likaså den gamla skådespelarekatten om hur det var förr på teatern. Han är bedårande och rörande att ta del av. Den vita katten hör också till dem jag imponerats av. Jag beundrar även flera andra katter, som jag önskade att jag visste namnen på. (Tyvärr har inte LiveNation försett mig med en produktions- eller rollista, så jag kan inte namnge alla som jag hade velat.)

Vår egen Gunilla Backman gör den gamla katten Grizabella. Tidigare glamourkatt och nu sjaskig, luggsliten och utstött av de unga katterna, fast hon får sin revansch. Hon kan fortfarande sjunga och gör det med bravur i hitlåten, Memory. Fast inte så bra som varken Elaine Page eller Barbra Streisand.

Regissören Trevor Nunn, koreografen Gillian Lynne, med assistans av Chrissie Cartwright har snott ihop en färgsprakande karamell. Inte att förglömma den underbara liveorkestern som brassade på högt och ljuvligt.

Detta är en internationell turné som gästar Stockholm, Göteborg och Malmö.

Cats har visats i över 30 länder och över 73 miljoner människor över hela världen har sett uppsättningen. Själv tycker jag att videoinspelningen från 1998 är rysligt bra. Där är flera av artisterna från Londonshowen samlade, med delar av det kreativa teamet från originaluppsättningen 1981.

Malmö Arena den 1 december 2022, bilden är från originaluppsättningen i London. Den svenska uppsättningen hade inga pressbilder.

Av Andrew Lloyd Webber, Regi Trevor Nunn, Koreografi Gillian Lynne, Musikalisk ledare Peter McCarty, I rollerna Gunilla Backman m fl