Cake/Dinner show/Wallmans i Köpenhamn

MM

Ett koncept som börjar bli utslitet

Faith, Wake Me Up Before You Go-Go och Dont Let The Sun Go Down on Me i potpourri av George Michael. Alice Coopers Hes Back (The Man Behind The Mask). Highway To Hell med AC/DC. Där har ni en del av låtarna i årets Wallmansshow.

Man parodierar även skräckfilmerna Megan, Scream, Psycho och Exorcisten till hårdrocksmusik. Hela showen präglas av skräckteman med välbekant hårdrock.

Djävulsdyrkan med inslag av nazism. Eller hur ska man tolka ett jättekors med dansande kvinnor, där en man kommer in i en påtaglig naziuniform med en man på knä, i koppel! Inte något som jag känner glädje för. Snarare avsky, det hör knappast till en familjeföreställning.

Alexander Beyer var en av de bästa sångartisterna i showen. Han var även vår värd vid matserveringen och gav ett både artigt och mycket professionellt intryck.

Allsång med baddräktsmodeller hörde till höjdpunkterna, liksom de akrobatiska nummerna. Alla artisterna gjorde väl ifrån sig och klarade sången galant.

Men tyvärr inget som överraskade detta år. Wallmans behöver förnya sitt koncept. Det börjar kännas uttjatat.