Rod Stewart/One Last Time/Royal Arena i Köpenhamn

MMM

Klassiska Hits i Rod Stewarts Vegas-show

I Rod Stewarts fantastiska show får publiken uppleva en magisk kväll. Kvällen är fylld med klassiska hits som har präglat hans imponerande karriär. Stewart tar sin publik på en nostalgitripp.

Exakt och i tid signalerar säckpipor att Rod Stewart är på ingång. Med Robert Palmers Addicted to Love börjar showen. Det är en Vegasshow i både stil och framförande. Den är fylld med glitter och glamour som ger publiken en intensiv upplevelse. En mångfald av musiker förgyller scenen med sina färgsprakande kostymer. Deras energiska framträdanden gör att alla i publiken genast kommer i feststämning.

När vi får den gamla You Wear It Well från Never a Dull Moment, väcks hoppet om en riktig rockshow. Rods karisma och röst bär oss genom nostalgiska melodier. Dessa melodier får oss att sjunga med. Det är en kväll där musiken känns i varje hjärtslag. Vi påminns om varför denna legendariska artist har en plats i våra hjärtan.

Resan börjar med tidiga låtar som ”Maggie May” och går till de senaste hitsen. Den är fylld av hans mest älskade melodier. Scenografin är storslagen. Hans karismatiska närvaro gör varje föreställning unik. Fans kan sjunga med i de välkända refrängerna. Dessutom bjuder han ofta på personliga berättelser bakom låtarna, vilket gör att varje framträdande känns både intimt och storslaget.

Twistin´ the Night Away, It’s a Heartache, Tonight’s the Night, Stay With Me är väl valda låtar. De skapar en nostalgisk atmosfär. Det är tydligt att dessa framträdanden numera utförs med en viss rutin. Muddy Waters Rollin´ and Tumbling, Dylans Forever Young och The First Cut Is the Deepest fortsätter i samma musikalisk stil. Denna stil genomsyrar konserten. De klassiska sångerna spelar på publikens minnen. Kanske skulle det behövas en aning mer känsla. Lite mer nyskapande skulle också göra dem riktigt levande.

De har sex körtjejer. Instrumenten inkluderar en mix som violin 🎻, banjo, akustisk gitarr, percussion och harpa. Tillsammans utgör de 13 musiker totalt. Denna rikedom av ljud och talang ger en vibrerande energi till föreställningen. Ibland känns det dock som om allt körs på autopilot.

Rod Stewart verkar vara på riktigt skämt 🤣 humör under konserten. När han behövde byta skor, tog han tillfället i akt att skämta och sa, ”detta är Trouble shoes 👟 blues.” Detta lätta och humoristiska tilltal skapar en fin ingång för låten I don’t Want to Talk About It. Denna hit framförs med en balans av melankoli och rolighet, vilket visar på Rods kapacitet att engagera sin publik.

Efter detta följer en av hans mest älskade låtar, Maggie May, till publikens jubel 🙌. Det är en låt som alltid får folk att sjunga med. Även här märks det en viss pliktskyldighet i framförandet. Därefter framför han I´d Rather Go Blind av Etta James. Det känns mer som att han går igenom rutinminnen än en verklig känslomässig tolkning.

Han ger en uttalande kommentar innan han ger sig i kast med Rhythm of My Heart. Där får Putin sig en känga 🥾. Detta är en överraskning. Denna politiska kommentar kännetecknas av en stor bild på Ukrainas president, Zelenskyj. Vi kunde ha varit utan denna situation. Särskilt med tanke på att Rod tidigare har hållit politik utanför sina konserter.

Som en hjärtlig hyllning till Jeff Beck framför Rod deras gemensamma tolkning av People Get Ready. Sedan följer Van Morrisons Have I Told You Lately. Alla låtar framförs med en hög nivå av professionalism. Men ibland känns det som att allt går på löpande band. Rod fyller 80 nästa år. Det kan nog påverka hans energinivå. Men det är de tidigare konserterna som sätter ribban.

Under It Takes Two byter Rod om till en elegant svart kostym. Tjejerna ger oss en version av Lady Marmalade. Det är en låt som jag gärna hade sluppit. Men det ledde till en härlig duett mellan Rod och en av körtjejerna där de andra bidrar med körsång. Robert Palmers Some Guys Have All The Luck markerar ännu en hit i denna jukebox-show. Låtarna som framförs hyllar Rods långa karriär.

Avslutningen kom i form av de obligatoriska hitsen. Da Ya Think I’m Sexy och Sailing är låtar som alltid får publiken att dansa och sjunga med.

Rod avslutade föreställningen med flaggan i topp: fast jag har sett Roddan betydligt mer intressant än så här. Även om det är proffsigt och skickligt framfört så svänger det inte på det sätt som jag upplevt det tidigare. Konserten 2016 i Malmö med hans show Hits var betydligt bättre.

Det får en att undra om den magin kommer att återvända. Eller kommer vi bara att få se mer av samma rutin i framtiden?