The Lollipops på Tivoli i Köpenhamn

Minnen från Lollipops konsert 2003

Jag hittar inte min recension från detta år. Därför skriver jag om vad jag minns från denna dag och konsert.

Det var på sensommaren och jag hade fått kontakt med Torben Lundgreen, sångare och låtskrivare i Lollipops. Mitt favoritband då jag växte upp i Limhamn i början på sextiotalet.

Torben ringde mig. Han hade fått reda på att jag hade sökt honom i egenskap av nöjesreporter. Jag ville recensera deras spelning i Köpenhamn på Tivoli.

Efter ett väldigt långt och givande Skypesamtal så bestämde vi att vi skulle ses efter spelningen på Tivoli. Båda var entusiastiska, och jag kände att detta skulle bli en konsert som jag länge skulle minnas.

Jag hade inte sett Lollipops sedan sextiotalet i Folkets park i Malmö. Jag var väldigt nyfiken på hur de skulle låta idag. De bytte trummis 1966 från Poul Petersen till Henrik Lund. Jag undrade hur detta byte skulle påverka deras sound och dynamik på scen.

Med min dåvarande kvinna åkte vi så till Köpenhamn. Jag fick förklara för henne hur mycket Lollipops hade betytt för mig under min uppväxt i Limhamn. Jag delade med mig av gamla minnen och berättelser som fick oss båda att le.

Väl inne på Plænen på Tivoli var det otroligt mycket folk, vilket förvånade mig. Lollipops hade inte haft spelningar på flera år, så energin i luften var påtaglig. Fans med stora plakat hade mött upp inför den stundande spelningen. Det var som att en nostalgitripp började, både för mig och för alla andra som var närvarande.

Direkt när Lollipops äntrade scenen, skrek tjejerna. Som i forna tider då de var oerhört populära i Sverige. På sextiotalet spelade de från söder till norr. De kallades Danmarks Beatles och hade verkligen tagit Sverige med storm.

Torbens bror Jörgen var inte i bra form, vilket påverkade hans sång. Vid flera tillfällen fick Torben fylla i där Jörgen hade solostämman. Jörgen hade drabbats av en otäck förkylning som satt sig på stämbanden. Men det visade sig att det var värre än så, då han hade njurproblem och avled en kort tid därefter. Han var född två dagar innan mig och ett år äldre. Han var 52 år.

Själva konserten bestod av Lollipopshits och vi var inte sena i publiken att sjunga med. Speciellt då deras superhit Sussy Moore spelades. Den refrängen vet jag inte hur många gånger vi sjöng. Det hördes säkert över hela Tivoli. Varje ton och varje ord kändes som en del av vår gemensamma historia, en del av vår ungdomen.

Vi som var där var glada och positiva. Till och med min flickvän sjöng med, fast hon aldrig hade hört någonting av Lollipops. Det bevisade verkligen styrkan i musiken och dess förmåga att förena människor, även de som är nya inför låtarna.

Efter konserten mötte vi Torben, Jörgen och Henrik. Detta resulterade i minnesprat från sextiotalet. Även om inte Jörgen mådde så bra, så ställde han ändå upp på en gruppbild.
Henrik Lund hade jag aldrig sett tidigare på scen, men han visade sig vara en riktigt bra trummis, liksom basisten. Torben har fortfarande sin röst i behåll och spelade bättre än någonsin på sin gitarr. Det gjorde även Jörgen.

När jag såg dem tillsammans kände jag en djup tacksamhet för att jag fick uppleva detta ögonblick. Det var som att tiden stod still, och vi alla förenades genom musiken och de minnen vi delade.