Eirik Stubøs Salome: En dyster tolkning av klassiker
Eländes elände fick vi under drygt 2 timmar. Det här är något av det värsta jag sett på opera.
Scenen var nästintill mörk. Sångarna stod ofta för långt bak. Det var svårt att höra vad som sjöngs. Man kunde knappt urskilja att det var på tyska.
Orkestern brassade på så det stod härliga till. De kunde knappast dragit ner på ljudvolymen. Då hade själva känslan av musiken försvunnit.
De sångare som tog sig till rampen och som man kunde höra lät förträffliga. Men här är det mer skrik än skönsjungande. Det gör det svårare att ta till sig verket.
Jag förstår mycket väl att Salome från början ogillades. Föreställningen på Malmö Opera gör mig trött. Det blev jag då jag såg denna totalt ointressanta scenografi; där en ramp med strålkastare dominerar. På scengolvet ligger aska som om ett atomkrig just ägt rum. Sångarna har stundtals svårt att balansera på högklackat i denna aska.
Koreografin av Örjan Andersson gör ingen gladare. Sångarna går runt i en alldeles för lång och sömnig scen. Man förstår inte vad de håller på med.
Som tur är dirigenten Patrik Ringborg i högform och eldar på sina styrkor i orkesterdiket. Men musiken kan han inte göra mycket åt, då den är skriven som den är.
Regissören Eirik Stubø har gjort en helt obegriplig tolkning av detta grymma drama.
Foto Jonas Persson & Martin Paulsson
Musik och libretto Richard Strauss, efter Oscar Wildes pjäs. Översättning Hedwig Lachmann. Dirigent Patrik Ringborg. Regi Eirik Stubø, Scenografi, kostym och maskdesign Magdalena Åberg, Ljusdesign Ellen Ruge, Koreografi Örjan Andersson. I rollerna Laura Wilde, Lars Cleveman, Karin Lovelius, Kostas Smoriginas, Conny Thimander, Mathilda Bryngelsson, Tor Lind, Rickard Söderberg m. fl.
Upptäck mer från MÅNSSONSKULTUR.SE
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
MÅNSSONSKULTUR.SE 
Intressant hur olika man kan uppleva en föreställning. För mig var denna Salome en oerhört intelligent och exakt genomtänkt föreställning — även om associationsfloran varierar en aning — och bland det bästa jag någonsin sett på en teaterscen. Oerhört kraftfullt i alla delar, med kopplingar mellan ton, rörelse, ljus, dekor osv på ett raffinerat sätt. Associerar såväl till nazitysklands askhögar och lägermiljö som till vårt nutida Europas sammanbrottsväg i samma riktning detta det stora sammanbrottets startår 2025. Och ”de sju slöjornas dans” blev något helt annat än sedvanlig förförisk magdans, snarare världens ”avslöjningsdans”, där människomassorna dras med i Ödets förförande, vilsna vilddjursdans, likt Wien på sin tid dansade och log.. Här dras hela dekoren med i dödsdansen likt en väldig ödestung malström, oerhört starkt och skickligt! Att sångarna fick kämpa extra beror på lagren av dämpande aska på hela scenen. Såhär används Malmös unika stora jättescenrum på absolut bästa sätt, som ett besök på en främmande mörk planet ungefär. Mycket bra!
GillaGillad av 1 person
Väl formulerat av dig; och som du skriver ” intressant hur olika man kan uppleva en föreställning”. Min vän Leif var också väldigt nöjd med uppsättningen.
GillaGilla
Salome
En fantastisk föreställning både musikaliskt och dramatiskt. Det var verkligen en upplevelse. Nog den bästa opera jag någonsin har sett. Att operan bygger på Oscar Wildes teaterdrama är naturligtvis en god förutsättning för den extraordinära kvalitén. Med Strauss imponerande musik ger detta tidlösa drama ett gastkramande djup.
Laura Wilde som Salome ger verkligen liv åt dödssynderna lust och vrede och hennes uttrycksfulla skådespel fångar den eviga sanning, som den engelske dramatikernoch poeten William Congreve (1670-1729) konstaterar:
”Himlen har ingen vrede likt kärlek vänd i hat, helvetet inget raseri likt en försmådd kvinna”.
Den nakna råa scenografin får känslorna att framträda än starkare och uttrycksfullare. På den avskalade scenen kommer skådespelarnas utomordentliga prestationer till sin fulla rätt.
Karin Lovelius som Herodias gestaltar dödssynden girigheten med kraft och inlevelse.
Till en början reagerade jag på kostymvalet, då jag förväntade mig tidstypiska kläder, men insåg att de moderna kläderna i själva verket förstärkte det tidlösa temat kring synd och moral.
Salome är en enastående operaupplevele som man gärna vill se igen.
GillaGillad av 1 person
Du har formulerat väl vad du tyckte.
GillaGilla
Jag såg i går 9 mars. Jag tyckte att det var en mycket bra föreställning. Det är ju hjälpt av att jag älskar musiken i fråga, men jag tyckte också att prestationerna var bra. Alla röster lät bra men jag håller med om att de ibland försvann i orkestern; det var inte riktigt som på Birgit Nilssons tid. Däremot tycker jag inte att sångarna överansträngde sig eller skrek för att höras. Salome hade en tjusig röst och särskilt imponerad av den där lägsta ”döden”-tonen. Däremot försvann linjen litegrann i sången när det var längre och högre passager.
Jokanaan hade enorm pondus i rösten, trumpetlik men samtidigt ullig eller lite ”i sin egen värld” som anstår rollen. Narraboth hade en riktig spjutspets till röst, maken till ljushet har jag nog inte hört, på ett lite endimensionellt men fascinerande och för rollen passande sätt.
Jag hade önskat att kläderna var mer tidsenliga till historien, nu när sceneriet ändå inte var modernt.
GillaGilla