Flickan från landet i norr/Hippodromen/Malmö stadsteater

Musikteater om Bob Dylan, funkar det? Jo, faktiskt riktigt bra.

På Hipp spelar man teater. Nu gör man ett storslaget försök att inplantera Bob Dylans låtskatt. Mikael Wiehe har översatt texterna.

Scenen består av ett stort hus som befolkas av de boende och kringresande gäster. Huset används på ett snillrikt vis. Bra tänkt av scenografen Marika Åkerblom.

Det är Reuben Sallmander som patriarken Nick som härskar över huset och familjen. Han gör det på ett vänligt men bestämt vis. Hans fru har blivit dement. Därför har han skaffat sig en älskarinna. Det är änkan Mrs Nielsen, charmigt spelad av Anna Thiam, som är på tillfälligt besök för att invänta ett arv. Hans fru Elizabeth, som spelas av Marie Götesdotter, accepterar detta i sin villfarelse.
Marie är ständigt närvarande i sin rolltolkning. Även när hon sjunger, så ger hon ett stort intryck av äkthet och inlevelse. Som hennes solosång till Som en hemlös hund/Like a Rolling Stone; med stöd av ensemblens körsång. Det är storartat, mäktigt och ger hopp efter paus.

Dessförinnan har det varit lite brokigt med själva historien och hur den berättas.
Jag kan skönja svarta stråk från Tennessee Williams och Eugene O´Neill, mer än från Lars Norén. Men så är det också en amerikansk berättelse, fast skriven av den irländske dramatikern Conor McPherson. Han fick tillgång till hela Bob Dylans sångkatalog.

Detta är inte en musikal utan ett drama med Dylans låtar insprängda.
Premiären var i London 2017 och på Broadway 2020. Dylan var nöjd med uppsättningen och besökte den vid ett flertal tillfällen på Broadway.
Det utspelas 1934 i Duluth i Minnesota där Robert Zimmerman föddes, det vill säga Bob Dylan. Även om Bob föddes 1941.

Hela första akten präglas av en depressiv känsla. Här är alla fattiga och nöden har ingen lag. Till och med Pastor Marlowe, bibelförsäljare gestaltad av Tobias Borvin, försöker stjäla från den dementa kvinnans sista besparingar. När han uppdagas vill Elizabeth skjuta honom.

Regimässigt är det väl tänkt med hur Dylans sånger skjuts in i handlingen.
Någon musiker eller skådespelare börjar plötsligt spela på ett instrument. En av skådespelarna tar upp solosången. De andra kommer in som stöttande kör. Det blev ofta känslomässigt berörande. Eller är det för att jag gillar Dylans sånger så mycket?

Mikael Wiehe har fått till det bra när han översätter Bob. Fast när det gäller Idiot Wind som Mikael kallar Skitstormen går blir det helt fel. Översättningen av titeln är inte bara tokig utan låter även tokigt då hela ensemblen sjunger denna refräng.
Visuellt snyggt koreograferat av Melker Sörensen. Det gäller alla musiknumren.
Även ljussättningen av Mira Svanberg bör berömmas. Samt ljudet av Jonathan Flygare.

Efter paus lyfter föreställningen betänkligt. Man blir mer involverad i de olika karaktärernas leverne och skådespelarnas tolkningar.

Stadsteaterns gamla trotjänare Hans-Peter Edh gör en kul krumelur som Mr Perry; som vill gifta sig med Nicks dotter Marianne. Hon spelas av Leila Ljung och motsätter sig å det bestämdaste. Eller som Nicks fru Elizabeth säger, ”Finn någon i din egen ålder”.

Förutom nämnda skådespelare, så blev jag imponerad av Katarina Lundgren-Hugg som Mrs Burke. Katarina är alltid en klippa och intressant att se på. Som när hon tar solot i Sweetheart Like You som blir till En snygging som du.
Här som den levnadsglada frun till Mr Burke, gestaltad av Aksel Morrise. Burke är en man som har sina hemligheter som han inte riktigt vill avslöja. Det gör han bra tillsammans med sin son Elias, väl spelad av Viktor Björkberg.

Det är vackert när musikern Sara Danielson sjunger och spelar på akustisk gitarr. Hon framför ”Girl from the North Country,” på svenska som pjästiteln.

Man dras med i musiken och handlingen och tvingas till koncentration för att följa med i den dystra handlingen. Alla i publiken verkade lyssna andäktigt. Men applåderade i sångnumren. Där inkluderades de fyra duktiga musikerna.

Varje skådespelare glänser på sitt vis, men det här är ett riktigt ensemblespel. Gå och se!

Av Conor McPherson. Musik och sångtexter Bob Dylan. Översättning sångtexter Mikael Wiehe. Regi Martin Rosengardten. Scenografi, kostym Marika Åkerblom, Koreograf Melker Sörensen, Ljus Mira Svanberg, Ljud Jonathan FlygareKapellmästare Oscar Johansson. Övriga musiker Sara Danielsson, Samuel Lundström och Hilda Nordkvist. I rollerna Reuben Sallmander, Mari Götesdotter, Leila Jung, Martin Hendrikse, Anna Thiam. Aksel Morisse, Katarina Lundgren-Hugg, Viktor Björkberg, Martin Henriksson-Urech. Tobias Borvin, Hans-Peter Edh, Michael Jansson, Tehilla Blad, m fl. Hipp, Malmö stadsteater 11/3