Bill Wyman’s Rhythm Kings/Europaporten/Malmö

MMMMM
En klassisk musikkväll 

Lokalen påminde om en ungdomsgård men förvandlades snart till en musikklubb.
Detta är något av bästa jag sett då det gäller rock, pop, cajun, country och gospel.

Beverly Skeets vackra uppenbarelse och mäktiga röst verkade kunna klara alla röstlägen. Hon sjöng Harlem Shuffle och I Put A Spell On You, som om hon skrivit dem själv. Hennes förmåga att fånga hela publiken med sina starka och känslomässiga framträdanden var imponerande.
I Gospelklingande I Shall Not Be Moved hördes det som om hela publiken sjöng med, och stämningen var magisk. Den där typen av gemenskap, där alla sjunger tillsammans, är något som gör livekonserter till något helt unikt och oförglömligt.

Nick Pann och Frank Mead på saxofon var helt makalösa på sina instrument. Med sina solon lyckades de verkligen få publiken att känna musiken djupt inom sig. Liksom gitarristerna Albert Lee och Terry Taylor, som förde in en energisk och elektrisk atmosfär med sina skickliga spel. Bandets hyllning av Taxman till George Harrison var suverän och fick många att minnas de fantastiska låtar som format musikhistorien. Redan då var jag nöjd, men vad som skulle komma var ännu mer överraskande.

Bill Wyman var lika gjuten som en stenstod på scengolvet, men ett litet leende fick han fram, något som visade hur mycket han faktiskt njöt av musiken. I Chuck Berrys You Never Can Tell sjöng han till och med. Det lät riktigt bra och hans karisma på scenen var oförglömlig. Med en sådan rytmsektion av fullblodsproffs kan man inte misslyckas. Bandet spelade med en sådan energi och precision att det var svårt att sitta stilla, och många i publiken reste sig för att dansa med i musiken.

Gästartisten och soullegenden Eddie Floyd körde Soulman och godingen Knock on wood. Då var allsången på topp, och hela rummet svämmade över av glädje och entusiasm. Något i hans röst och framträdande gjorde att det kändes som om vi alla var en del av något större, en gemenskap som knöt samman alla i rummet.

Med ett lyckligt leende går vi hemåt i den regnvåta Malmönatten. Efter att ha fått uppleva en klassisk konsertkväll. Bättre än så här blir det inte! Denna kväll var inte bara en musikalisk upplevelse, utan också en påminnelse om hur kraftfull musiken kan vara för att förena människor, för att skapa minnen och glädje. Det var en kväll som skulle stanna kvar i hjärtat länge efter att ljusen släckts och musiken tystnat.

Övriga musiker Chris Stainton – Piano and organ och Graham Broad – Drums
Klassisk konsert i Malmö 2007 på Europaporten