Avskalat och mäktigt
Malmö Opera
Det här blev riktigt bra fast allt gick i den minimalistiska stilen. Ingen dekor så när som på stora och långa draperier som föreställer pelare. Detta får ett dominant och kusligt intryck.
Duon Staffan Valdemar Holm på regi och scenografen och kostymören Bente Lykke Möller har lyckats alldeles förträffligt. Det trodde jag aldrig att jag skulle skriva! Här har paret visat att de är bättre på opera än talteater. Allting flyter på och man är fullt upptagen av det man ser och hör.
Vi är vana vid att se en Aida med överdådig dekor och enormt färggranna och dekorerade kostymer. Här är sångarna klädda som i nutid och ingen tung dekor på scenen. Det som har huvudrollen är musiken och texten. Ett kammarspel på ”Stora Bu”, som Ingmar Bergman kallade denna gigantiska scen. Men det fungerar!
Aldrig tidigare har jag varit så uppslukad av en Aida-uppsättning då det gäller handlingen. Här blir allt plötsligt så klart. Antagligen för att sångarna kommer in i vår tids kostymer. Det som framförs kan mycket väl handla om vår egen tid.
Sångmässigt har vi främst Kelebogile Besong som Aida. Kelebogile gjorde en inlevelsefull prestation och har en underbart ljudande sopran. Mezzosopranen Tuija Knihtilä som prinsessan Amneris var stabil och övertygande i sin kärlek till Radamès. Speciellt i de höga tonerna. Där briljerade även tenoren Lars Cleveman. Han tog i för kung och fosterland, men klarade det galant som Radamès.
Snyggt med alla de kvinnliga körmedlemmarna i vita fotsida klänningar som nunnor. Mindre tjusigt med männen som islamister. Speciellt när de sjunger om en gudinna vid namn Isis. Då blir verkligheten plågsamt närvarande.
I Triumfmarschen spatserade kören fram och tillbaka som olika personer, men det såg väldigt bra ut. Liksom när musiker stod uppradade med sina trumpeter på scenen. Dansaren Louise Midjord gjorde ett värdigt intryck med sin enskilda, men minnesvärda dans. Ett tack till Jeanette Langert för koreografin. Det gäller hela uppsättningen.
Dirigenten Leif Segerstam var som vanligt i högform och ledde orkestern till hur man spelar Verdi, kraftfullt, men med nyanser
Kelebogile Betong och Tuija Knihtilä, som Aida, respektive Amneris.
Foto Johnny Månsson©
Av Giuseppe Verdi, Libretto: Antonio Ghislanzoni, Regi: Staffan Valdemar Holm, Scenografi, kostym: Bente Lykke Møller, Ljus: Torben Lendorph, Koreografi: Jeanette Langert, Dirigent: Leif Segerstam, I rollerna: Kelebogile Besong, Tuija Knihtilä, Lars Cleveman, Fredrik Zetterström, Reinhard Hagen, Taras Shtonda med flera. Den 20 mars 2015.
MÅNSSONSKULTUR.SE 
