Gustav Mahler, Symfoni nr 5/Malmö SymfoniOrkester

Ljuvlig musik för våra öron, en harmonisk njutning som dröjer sig kvar

Så fick jag då äntligen höra denna fantastiska symfoni för första gången på Malmö Live. Med den nya chefsdirigenten Robert Trevino. En inkännande och vital dirigent som harmonierade väl med Malmös briljanta Symfoniorkester. 

Det välkända trumpetsolot säger oss att symfonin har börjat. Därefter följer ett ödesmättat spel som får en tankfull och funderande. Men man ruskas om rejält i andra satsen där det stormar kraftigt bland instrumenten och där träblås kommunicerar.

Tredje satsen är ett kraftigt och livligt stycke, men det som jag själv håller för höjdpunkten är den gripande, vemodiga och väldigt långsamma fjärde satsen. Här är det enbart stråkar med inslag av harpa. Men så gudomligt vackert och känsligt skrivet. Det lär vara ett kärleksbrev till Gustavs hustru Alma.

Första gången jag hörde det stycket och blev berörd var 1971 i Viscontis film Döden i Venedig, som är baserad på Thomas Manns bok. Svenske Björn Andresen blev kallad ”Världens vackraste pojke”, och det med all rätt! Dirk Bogarde spelade den äldre mannen, som blev helt betagen i den då så unga pojken.

Robert Trevino gjorde ett beundransvärt arbete som säsongsöppnade med detta himmelska verk. Som vanligt imponerade Malmö Symfoniorkester, vilket publiken visade med sina stående ovationer. 

Gustav Mahler


Upptäck mer från MånssonsKultur.se

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

Tyckte du om det du läste?