Spring Uje Spring/Film av Henrik Schyffert

M

En djupt osammanhängande film

Detta är en sann historia. Ursprungligen var den en scenversion om den före detta popstjärnan Uje Brandelius. En gång i tiden strålade han på scener runt om i landet.

Han var från proggbandet Doktor Kosmus, ett band som var känt för sina djärva texter och unika musikaliska stil. Medlemmarna dansade genom ljudlandskap av experimentell rock och samhällskritik, vilket gjorde dem till ikoner bland sina fans. Men så som det berättas här tar filmen en oväntad vändning. Den hamnar i tristessens tecken. Glansen från det förflutna blandas med nutidens utmaningar. Livets tysta beklagande ger en ny, djupare dimension till berättelsen.

Uje drabbas av Parkinsons och det är nog så tråkigt. Om man ska göra en film om Parkinsons och Uje, bör den skildras med mer nerv och passion. Då kan publiken verkligen förstå den emotionella tyngden av hans kamp. Det är viktigt att belysa de små stunderna av styrka och hopp. Dessa stunder kan finnas även i svåra tider. De ger en mer nyanserad bild av verkligheten. Filmen behöver också mer tempo än denna sömngångaraktiga regi, där varje scen känns utdragen och förlorar sin kraft. Med en mer dynamisk berättarteknik kan vi fånga tittarnas intresse. Vi kan få dem att känna med Uje på ett djupare plan.

Henrik Schyffert regidebuterar: om han får fortsätta göra film så blir jag förvånad. Eller inte. Han tillhör det politiskt korrekta lägret i Stockholm. Detta läger tyder ofta på en brist på originalitet. De saknar även djärvhet. Hans pompösa och omogna skämt har även trängt sig in här, där de ofta framstår som allt annat än humoristiska. Detta gör att man undrar om han verkligen har något nytt att tillföra filmvärlden. I synnerhet i radioscenerna i Ring P1 går han över gränsen. Hans provokativa skämt om känsliga ämnen känns nästan uppdiktade. Det verkar som ett försök att återfå en fallen status. Det är oerhört plumpt. Man vill drämma till de som har sunt förnuft i sina kommentarer. Istället för att bidra till en konstruktiv dialog, tvingas de bara stå ut med trivial och ytlig underhållning.

Det enda som är lite kul är inledningen. Därefter segar det sig fram som den sämsta amatörfilm, utan någon riktig struktur eller spännande vändningar. Karaktärerna känns platta och enformiga, vilket gör att man har svårt att engagera sig i deras öde.

Handlingens otillfredsställande utveckling och bristen på kreativitet är uppenbara. Projektet verkar ha fått ekonomiskt stöd tack vare mångåriga kontakter i branschen.
Det har inte fått stöd genom verklig talang eller innovativt tänkande. Det är synd att en så lovande början inte får det stöd och den omtanke den förtjänar. Denna början faller istället i glömska bland andra mediokra produktioner.

Regi Henrik Schyffert, Manus Uje Brandelius, Medverkande Uje Brandelius, Irma Schultz, Therese Hörnqvist, Bixi Brandelius, Vega Brandelius m fl