Det här är en bok som innefattar mycket nostalgi för mig. Jag var med då Fiendens Musiks plattor kom ut och deras spelningar tog fart.
Skivorna spelades in i Dan Tillbergs studio Bellatrix vid stadsdelen Värnhem i Malmö. Där tillbringade jag mycket tid då Dan var en av mina närmaste vänner. Som närmast att medverka i studion var då Dan bad mig sjunga på Kal P Dals debut, Till Mossan. Efter att ha varit med som studiopublik under två lördagar då LPn spelades in Live tyckte Kalle att Pågarna sjöng för dåligt i kören, så han bad Dan om sånghjälp. Dan var med som tekniker. Vi båda kallas på plattan för Re-Bellorna. Nog så kul då 1977. Bowies, In The Heat Of The Morning, skulle blivit min första singel på Bellatrixetiketten. Det lovade Dan mig, som hans bästa vän, men av det blev det intet. Däremot såg jag till att en annan vän, Thomas Wiehe, invigde studion med att spela in sin platta, Tårta och Raketer, som blev geniförklarad i Dagens Nyhter.
Fiendens Musik spelade under den här tiden in singlar och sin första LP i Bellatrix Studio.
Karl G Jönsson som var medlem i bandet har skrivet en omfattande bok om Fienden, som de kallades i folkmun. Detta kom senare att även stå på deras affischer. Sångaren Mats Zetterberg var duktig på att se till så att ingen kunde missa var de spelade och när deras nästa platta kommit ut.
Boken präglas av att få med så mycket fakta som möjligt från de år då Fiendens Musik var aktiva. Även den minsta lilla annons eller notis visas.
Politiska pamfletter var viktiga under -70-talet och det var stora motsättningar mellan proggen och punken.
Jag vill nog kalla Fiendens Musik för punk med vänstertexter, som jag minns dem. Skräniga så det förslog. Själv hade jag svårt för det och hade inte mycket till övers för punken. Jag låg mer åt Bowiehållet med glamour och teatrala uttryck. Kanske för att jag då försökte mig på en skådespelarekarriär.
Denna bok är intressant att läsa då Karl G Jönsson fångat så mycket av tidsandan och de musikströmningar som var förhärskade då.
Jag kommer på mig själv att bli förvånad hur jag kunde gilla en tidning som Musikens Makt och flera av proggrupperna. Där borde Fiendens Musik vara givna, men istället sparkades de ut från kylan, genom att inte längre få vara med i Musikens Makt som skribenter och fotograf.
Tommy Rander, tidigare rocksångare, var förhärskande på Musikens Makt och Göteborgsbolaget Nacksving. Han ville bara ha kvar de i extremvänstern, samt satsa mer på kulturmaterial. Rockmusik var inte längre aktuellt att ha i tidningen.
Kul i Fiendeboken är ”Mest sålda singlar i Sverige”. Tanken svindlar och man minns med behag och rysning vilka som sålde mest, under de här åren 1977-81 då Fiendens Musik höll på.
Vill man ha insikt i hur det var i MusikSverige under de här åren så ska man absolut köpa den här boken.
MÅNSSONSKULTUR.SE 