MMMM
Kammardrama i Ingmar Bergmans anda
Richard Hobert har gjort det igen, skapat ett drama på en hög vuxennivå. Senast var i Fågelfångarens son.
Jag imponeras av hur Hobert har fått fram en regi där man ständigt är närvarande hos de medverkande. Man hör varje andetag och känner de känslor som spelas fram.
Det är gripande, storartat och drabbande.
Urvalet av skådespelare är perfekt. Rolf Lassgård spelar självmordskandidaten. Livia Millhagen spelar den besvikna hustrun. Hennes nya utlevande partner gestaltas av Hedda Rehnberg.
Alla tre presterar på topp när det gäller skådespeleri. De förmår föra över känslor. Deras agerande gör att vi i biosalongen försätts i en känslochock. Detta triangeldrama har plötsliga och oväntade vändningar.
Urvalet av biroller är välbesatt, som av utmärkta Fredrik Gunnarsson. Han spelar en jägare som barrikaderar sig utanför parets hus. Han är på jakt efter vildsvin som verkligen är grymma, i ordets bemärkelse. Dajana Lööf, som den flörtiga servitrisen, är både sexig och trovärdig.
Det enda som inte fungerar i filmen är valet av musik, där Richards dotter Nina har fått stå för ledmotivet. Den sången hade passat bättre i en ungdomsfilm än i ett moget drama, där fokus ligger på två äldre människor.
Det hela utspelas på Österlen där paret ska sälja sitt hus inför sin skilsmässa. Vid ett sista möte kommer en annan kvinna in i bilden. Detta gör att Thomas och Marie hamnar i en katt-och-råttalek, som Marie har svårt att ta sig ur. Lögner och besvikelser staplas på varandra, som mycket i livet består av. Alla vill rädda sitt eget anseende.
Regi Richard Hobert
Skådespelare Rolf Lassgård, Livia Millhagen, Hedda Rehnberg m fl
Upptäck mer från MÅNSSONSKULTUR.SE
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
