I staden växer ett fält/ Malmö Konsthall

50 Malmökonstnärer tar upp hela Konsthallens yta. Det är en spännande tanke, där en del verk är mer intressanta än andra. Som så brukligt är.

Sigrid Holmwoods verk, En förskräcklig och sann historia, översköljer en med dess stora röda sjok. Hennes vidhängande tavlor om häxbränning, gör mig direkt nyfiken. Tygerna ger ett mäktigt intryck med dess böljande ut över golvet.
Sigrid har använt avkok från växter i sina målningar. Allt är baserat på en historia från slutet av 1500-talet, om ett giftermål mellan kung Jakob VI av Skottland och Anna av Danmark. Kungen beskyllde kvinnor som var kunniga inom naturläkekonst för att vara häxor. Detta ledde fram till häxprocesser i Malmö, Köpenhamn och Edinburgh, där kvinnor miste livet.

Astrid Göransson har tillsammans med kompositören Carin Blom, skapat den mycket tänkvärda videoanimationen, ” Ja, det är mycket man får höra och se, ett helt nytt liv har börjat ”, om hennes moder, Anna-Helén. Om kvinnans arbetssamma vardag som piga i Stockholm på -30-talet, hemma hos operasångaren Siebel. Filmen är så fantastisk att jag själv skulle vilja ha ett exemplar.

Det textila och imponerade cylinderformade verket av Samaneh Roghani, där konstnären själv är med på bilderna och sjunger, Sången om jämlikhet, som är förbjuden i Iran, är ett viktigt klargörande om kvinnans rätt till sin egen kropp. Något som behövs i kvinnoförtryckarlandet Iran, där Islam härskar. Samaneh kämpar för kvinnans rätt till sin egen kropp. Kvinnorna i Iran bränner sina slöjor för att slippa bära dem. När får vi se det i Sverige?

I Kön till passmyndigheten av Petter Dahlström Persson finns bl a en skickligt och kul skulpterad tax, i genuint trä.

Ett lovvärt initiativ av Malmö Konsthall, fast curatorerna kunde ha haft bättre urskiljningsförmåga. Av 50 utställare, fann jag inte många att bli överraskad av.