MM
Konst och spiritualitet i fokus
Lasse har valt att ta sig an ämnet spiritism och om konstnären Hilma af Klint. Hon var verksam i Sverige i slutet av 1800-talet fram till 1944. Tillsammans med andra andligt sökande kvinnliga konstnärer bildade hon, De fem.
Hilma var också teosof och mycket intresserad av Rudolf Steiners färglära. Tyvärr fick hon aldrig något erkännande av honom. Det grämde henne mycket, vilket visas i filmen. Där svärmar hon enormt för Rudolf Steiner. Rudolf var otroligt populär i Sverige och hans inflytande på det spirituella samhället under den tiden kan knappt överdrivas.
Hilma spelas som ung av Lasses dotter, Tora Hallström, hon gör en mycket bra debut och är självklar som filmskådespelare. Hennes framställning av Hilma sjuder av liv och aktivitet. Den ger en känsla av den vibrerande kreativitet som präglade Hilmas tid. Tora fångar verkligen essensen av en ung konstnär. Hon är i färd med att upptäcka sin plats i världen. Detta gör henne till en central figur i berättelsen.
Senare i livet är det Lena Olin som spelar Hilma. Även en fin och trovärdig gestaltning. Men Lena är med så lite att det känns märkligt att hon står som affischnamn. Hennes närvaro kan ha fått mycket uppmärksamhet. Hennes roll känns dock kort. Den är något förbisedd i jämförelse med Tora Hallströms emottagande. Filmen fokuserar mycket på de yngre aspekterna av Hilmas liv. Den belyser även de mer dramatiska delarna, vilket skapar en viss dissonans.
I filmen läggs det mycket fokus på Tora och hennes grupp, De fem. Intriger uppstår mellan Anna Cassel (Catherine Chalk) som Hilma är tillsammans med. Annas hushållerska kommer emellan och skapar spänningar som komplikerar relationen ytterligare. Detta triangeldrama upptar för mycket tid i berättelsen. Filmen sackar en aning och man tappar fokus på det väsentliga. Det hade varit mer givande att gräva djupare i Hilmas andliga strävan. Hennes unika konst borde ha utforskats mer, snarare än att låta romantiska intriger ta över.
Det verkar som Hallström har anpassat sig till tidens nyck. Filmen måste innehålla lesbiska scener, och Hilmas förhållande framställs som det viktigaste i filmen. Istället borde det vara Hilmas andliga sökande som stod i fokus. Det berörs mer på ytan än på djupet. Därför kan filmen inte fullt ut leverera den komplexitet och rikedom som hennes liv och verk förtjänar. Hilma är mer lekfullt gjort än en film om Hilmas stora intresse för spiritismen och teosofins djupare innebörd.
Hilma är ingen svenskspråkig film fast den spelats in i Sverige. Här är det en blandning av internationella skådespelare, där alla talar engelska. Synd, då det blivit mer realistiskt med enbart svenska skådespelare. Den engelska dialogen, även om den är väl framförd, tar bort en del av den kulturella autenticiteten. Denna autenticitet hade kunnat förstärka berättelsen ytterligare. Detta val kan ha sina fördelar i att nå en bredare publik. Men det kan också leda till en känsla av fragmentering i den svenska kontexten.
Läs även min recension av Hilma af Klint/Moderna Museet i Malmö
Regi Lasse Hallström. Medv Lena Olin, Tora Hallström, Catherine Chalk, Jazzy de Lisser, Lily Cole, Anna Björk, Adam Lundgren, Tom Wlaschiha, m fl.
Upptäck mer från MÅNSSONSKULTUR.SE
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
MÅNSSONSKULTUR.SE 
Jo, jag kan i stort hålla med, men de ”andliga djupen” illustreras av de återkommande lodandena av sjödjupen. Det blir ganska märkligt med en svensk produktion om svenska personer i Sverige (även om det mesta är inspelat i Litauen i linje med tidens ekonomiska märkligheter) där man mest bara pratar engelska, med utländska aktörer, även om det är så Hollywood oftast gör. Men med Viaplay som producent med sina stora (orealistiska) internationella ambitioner, så går de kommersiella kraven före allt annat. Jag har svårt att tro att trion Hallström–Olin verkligen kan tycka det känns bra, trots vanan vid Hollywood. Att skildra andlighet på film är inte det lättaste, särskilt som de flesta i kulturvärlden (liksom i övrigt) inte har mycket kontakt med denna sida av existensen, så inte blir af Klints målningar mer förstådda idag än på hennes tid. Det är mer intresset för ”modern konst” och kvinnliga pionjärer som väcker större internationell fascination idag, ungefär som för den likaledes andligt inspirerade olyckskollegan Vincent van Gogh. Hur många förstår idag att hans spiralformer etc kommer av ett andligt högre seende?
GillaGillad av 1 person