Jennifer Saxell med band/Medley i Malmö

MMM

En kväll av god musik

Jennifer Saxells första spelning i Malmö, samtidigt släpps hennes senaste album, Let´s Talk About Me. Albumet är suveränt, det kan jag tyvärr inte säga om hela hennes show.

Jennifer inleder med ett akustiskt set. Det gör mig sömnig.
Petra Kvist spelar fiol, Thomas Larsen akustisk gitarr. De kör ett alldeles för långt set innan det blir paus. Visst var trion duktig men det blir trist i längden med enbart tre musiker på akustiska instrument. Tonerna ekar i lokalen, men jag känner att energin börjar svikta. Det är svårt att hålla intresset uppe när tempot är så lågt och arrangemanget känns repetitivt.

Efter pausen så kommer lyftet som jag längtat efter. Med ett sjumannaband får vi hitlåten, Devils Radio, öppningslåten från senaste albumet. Det är som om hela stämningen i lokalen skiftar i ett ögonblick.

Här kommer Jennifer verkligen till sin rätt. Hennes kanadensiska väna röst med ett tight band och deras Americanamusik får igång alla i lokalen. Någon börjar dansa inför den sittande publiken. Det är så ett liveband bör vara. Musiken flödar genom rummet, och jag kan se hur publiken reagerar; ansikten lyser upp och fotsteg börjar takta med rytmen. Jennifer, med sin karisma och passion, lyckas fånga publiken på ett sätt som den akustiska delen inte kunde.

Jennifer är bördig från Vancouver, men bor sedan länge i Skåne. Hon pratar bra svenska, ändå ville hon envisas med att tala engelska denna kväll. Kanske för att hon ville nå alla i rummet på ett personligt plan. Det kan också ha varit för att hon vill markera sina rötter. Samtidigt ville hon lyfta fram den internationella känslan av sin musik.

Jennifer sjöng alla låtarna från det nya albumet. Här finns så många underbara låtar och Jennifer har skrivet dem själv. Vi fick även en del covers. Dem sjöng Jennifer med den äran. Varje låt ger en ny dimension till kvällen.

Den cover som gjorde starkast intryck var Barry McGuries dunderhit från -60-talet, Eve of Destruction, som Jennifer släppt på cd. Jennifer gör den så autentisk att kompositören P.F. Sloan skulle kunna vara nöjd. Hennes tolkning känns både modern och tidlös. Det är tydligt att hon lägger av hela sitt hjärta i varje ton. Det är som om låten får nytt liv genom henne.

Nu hoppas vi på fler spelningar med Jennifer och hennes kompetenta band. Där finns en enorm potential. Med varje framträdande växer hon som artist och jag ser fram emot att följa hennes resa.

Det är en skatt att se en artist som är villig att utforska och experimentera med sin musik. Jag har en stark känsla av att detta bara är början på något stort.