Chris Isaak/Amager Bio i Köpenhamn

MMM

Rockabilly, Hits, och överraskningar

Äntligen fick jag möjligheten att få höra och se Chris Isaak. En artist som jag beundrat sedan hans första LP kom, 1985. Samma år började jag som Nöjesjournalist och att recensera, film, musik och teater 🎭 .

På ett fullsatt Amager Bio trängdes vi i den heta värmen. Fast stämningen var god då Chris äntrade scenen, en kvart försent. Kanske för att det var hans födelsedag. Bandet Silvertone har Chris spelat med i 31 år. Det märks då de är så samspelta och förstår varandras minsta vink.

Det var fantastiskt att få höra hiten Wicked Game live, det är den låt som jag förknippar med Chris och som jag lyssnat mest på. Men även, Don´t leave Me on My Own, Somebody´s Crying och Blue Hotel. Låtar som jag tycker om och som här framfördes på ett personligt vis. Annorlunda från studions så perfekta arrangemang, vilka jag annars beundrat.

Chris Isaak verkar i samma anda som Roy Orbison och spelade två av hans hits, Oh, Pretty Woman och Only The Loney. Det blev nästan mer jubel än när Chris spelade sina egna låtar. Samma när Chris bytte om till sin guldlamékostym. Rena Elviskopian, men så är även hans musik och stil påverkad av Elvis. Även av Ricky Nelson, som han påminner om.

Chris Isaaks musik kan man kategorisera som country och soft rock. Hans melodier och texter handlar oftast om ensamheten och dess melankoli. Det har blivit Chris särdrag. Fast kvällens konsert gick mest i rockabillyns vilda tecken. Gubbarna rockade på rejält och var väldigt lekfulla på scenen. De dansade och skojade med varandra i deras blandning av surfrock och rockabilly. Det skapade en skön stämning.

Trummisen Kenney Dale Johnson flyttade fram till de andra framför scenen. Med en virveltrumma och mindre cymbal bildade de en folkrockande kvartett med hammondorgeln i bakgrunden.

Chris skiftade mellan sin helvita halvakustiska Gretsch till sin akustiska gitarr, som är känd med hans namn skrivet i versaler. Gitarristen James Calvin Wilsey fick fram gudomliga solon på sina Fendergitarrer. Basisten Rowland Sally kompletterade med bland annat en Höfner.

Musikerna skiftade instrument flitigt. Organisten trakterade även ett mindre elpiano framme vid scenen. Ljudet lät balanserat, om än en aning för högt. Men det blev till en dejlig kväll i Byen.