Moulin Rouge!The Musical/Falkonersalen i Köpenhamn

MMM

En kraftfull men ytlig musikalföreställning

Det dunkar starkt och högt så man tror sig bli döv av volymen, så är det tyvärr ofta på Falkonerteatern. Men förutom det fick vi en nummerrevy med fantastiska dansare och sångare.

Med filmen på näthinnan så går det inte att glömma hur välgjord den var. På scen har de valt att kapa låtarna och därigenom kunnat infoga fler. Det blir till ett antiklimax. Just som man börjat njuta av Bowies Heroes så klipps den av och en ny låt tar vid. Så kan man också sammanfatta musikalen. Den tar inte tag i mig i första akten.

Det är mer oväsen än njutning. Vilket även publiken bidrar till med deras skrikande. De har svårt för att bara lyssna. De vill så gärna medverka högljutt och störande. Det gör det svårt att engagera sig i själva föreställningen.

Berättelsen om Christian och Satine, det unga paret på Moulin Rouge, engagerar inte riktigt. Det sker först i andra akten. Då hettar det till och starkt då Satine blir sjuk. Det blir dramatik som griper tag i en. Silas Holst spelar Christian och Sara Viktoria Bjerregaard spelar Satine. Melodramiskt är det då det ska inövas ett skådespel, där man i överdrivna gester och tal skapar en formidabel skrattfest. Denna typ av drama känns ibland något för överdriven. För åtminstone en del av publiken ger detta anledning att skratta bort den initiala besvikelsen som föreställningen gav.

Annars präglas uppsättningen av en ytlig underhållning. Den största upplevelsen finns i de suveräna dansarnas och sångarnas utlevelse och röster.

Att se dessa talanger på nära håll ger en känsla av beundran. Att höra deras fantastiska körsång förstärker den känslan. Att njuta av deras imponerande dansnummer är också beundransvärt. Det är tydligt att de lägger ner hårt arbete i sina prestationer. De visar stort engagemang, vilket ger en extra dimension till föreställningen.

Några nummer står ut. Det är Talking Heads Burning Down the House som är både rolig och snyggt koreograferad. Detsamma kan man säga om Polices Roxanne. Där har regi, dansensemble och solisterna överträffat sig själva. Här lyfter musikalen till oanade höjder. Man kan inte låta bli att känna en gnista av eufori när dessa låtar framförs. Detta är helt i linje med den passion som dessa karaktärer visar för livet.

Tyvärr kan man inte säga det om helheten. Det blir till tre timmars kraftfull underhållning, men när man går ut så har man glömt föreställningen. Förutom de superproffsiga dansarna. Speciellt de kvinnliga. De var exakt så sexiga som de ska vara.

Trots den starka energin och de glittrande kostymerna kvarstår en känsla av ytlighet. Innerst inne önskar man nästan att musiken och berättelsen skulle bli mer minnesvärd. Man önskar att den skulle sätta djupare spår. Istället är den bara ännu en kväll av blixtrande ljus och höga toner.

Det är en föreställning som lämnar en med mer frågor än svar. Den väcker en längtan efter att nästa gång kanske få se något som verkligen berör.

Foto Miklos Szabo

Regi Niclas Bendixen, Scenografi Takis, Kostymdesigner Astrid Lynge Ottosen, Koreografi Anja Gaardbo, Kapellmästare och arrangör Joakim Pedersen.
Medverkande Silas Holst, Sara Viktoria Bjerregaard, Rasmus Bjerg, Pelle Emil Hebsgaard, Laus Høybye, Stanley Bakar, Vibeke Zederkof, Lea Thiim Harder, Line Krogholm, Andy Roda, Line Høeg Olsen, Joakim Tranberg, Ingeborg Meier, Tone Reumert, Magnus Kofoed, Thea Thomsen, Christin Olesen, Silja Lumholt, Maja Kaagaard Olsen, Luc Boris André Kouadio, Mads Gronemann Petersen, Nicklas Milling, Ronni Morgenstjerne, Frederik Levin, Malik With m.fl.