Everybody’s talking about Jamie/Musikal på Malmö Opera

MMMm

Underhållande och tänkvärt

Det har blivit till en klart sevärd musikal om en pojkes önskan till att vilja uppträda och arbeta som Dragartist. Han kämpar tappert mot en oförstående omgivning, och varje steg han tar fylls av både osäkerhet och mod.

Till sin hjälp har han Dragqueen-divan Loco Chanelle/Hugo, fantastiskt bra gestaltad av Loa Falkman. Jag kände inte igen honom först, så bra är han i sin förvandling. Då talar jag inte om när han klär ut sig till Dragqueen, utan som Hugo. Helt strålande och här visar Loa sin klass som skådespelare. Hugo blir Jamies vän och ledstjärna in till Drag-världen, där han hjälper Jamie att utforska sin identitet och modet att vara sig själv.

Jamies mamma, hennes väninna samt en muslimsk skolkamrat blir även de stöttepelare. De stödjer Jamies kamp att få vara den han vill, deras kärlek och acceptans ger honom styrkan han behöver för att fortsätta sin resa. Det smärtsamma är att hans far inte stöttar honom och inte vill kännas vid honom, vilket gör Jamies kamp ännu mer hjärtskärande. Hans mamma försöker sminka över denna såriga verklighet med födelsedagskort och blommor som ska vara från pappan, vilket skapar en krock mellan kärlek och avvisande.

Musikalen är både gripande och rolig, med scener som väcker både humor och tårar. Mycket för Oscar Pierrou Lindén, som återigen visar sig på styva linan, som den säkra och inkännande artist han är. Det märks att han har en bakgrund som dansare, då han rör sig så säkert på scenen. Oscars replikföring och sätt att spela ut gör honom – tillsammans med Loa Falkman – till musikalens mest lysande stjärnor. Loas baritonsång var föredömligt framförd med pondus och skärpa, och deras interaktioner bjuder på både starka känslor och ärliga ögonblick.

Den barskrapade scenen fungerade överraskande väl med dess olika scenbyten, vilket skapar en dynamik som håller publiken fängslad. Ljussättningen och scenografin bidrar till den känslomässiga resan, där varje byte av miljö ger en ny dimension till berättelsen. Malmö operaorkester som sitter bakom scenen, – uppe på ett podium – ljöd mycket samspelt. De spelade under ledning av dirigenten Joakim Hallin, vars engagemang och energi verkligen lyfte musiken till nya höjder.

Dan Gillespie Sells discoflirtande popmusik är övervägande av hög kvalitet, med mycket medryckande moderna kompositioner som får publiken att vilja dansa med i stolarna. Musiken blir en viktig del av berättelsen, speglar Jamies inre kamp och hans drömmar, och skapar en känsla av gemenskap bland publiken när de blir en del av hans resa.

Undrar om Tom Macraes manus och sångtexter är fyllda med lika grova svär- och könsord som här i den svenska? Det är helt onödigt. Man förstår väl utan att använda ord som röv och liknande, och det skulle ha räckt med mer subtila referenser för att föra fram budskapet som ibland kan kännas påträngande.

En föreställning som både fängslar och väcker till eftertanke, trots en del politiskt korrekta inslag. Den påminner oss om vikten av att stödja varandra i kampen för att vara den man är, och att kärlek och acceptans kan övervinna fördomar och motstånd.

Foto Jonas Persson,
Jamie Oscar Pierrou Lindén och Dragqueen-divan Loco Chanelle/Hugo Loa Falkman.

Premiär på Malmö Opera den 1 september 2023, Regi Martin Rosengardten. Scenograf Sven Dahlberg. Koreografi Maria Malmström. I rollerna Oscar Pierrou Lindén, Anki Albertsson, Loa Falkman, Leila Jung, Vivian Cardinal, Anna-Maria Hallgarn, Michael Jansson m fl. Malmö Operaorkester.