“Liv som tyg” med konstnären Lenke Rothman (1929–2008)./Malmö Konsthall

Historiska perspektiv i Lenke Rothmans verk

Lenke Rothman har ett gripande och fasansfullt öde från nazisternas koncentrationsläger Bergen-Belsen. Som ensam 16-åring kom hon med Röda korsets försorg till Malmö.

Efter sex år på sjukhus kunde Lenke så småningom börja fungera som en hel människa. Hennes återhämtning var en lång och svår process. Först efter mycket tid och stöd kunde hon anpassa sig till det nya livet i Sverige.

Rothmans konst utgår från hennes upplevelser i koncentrationslägret. Det har blivit till böcker, installationer, teckningar, skulpturer, målningar och textilier. Varje verk bär på en historia och en emotionell tyngd som inte går att bortse ifrån. De är inte bara estetiska objekt; de fungerar som viktiga vittnesmål för de hemska erfarenheterna hon genomlevde.

Vid en första anblick kan det verka futtigt och intetsägande. Men när man känner till bakgrunden till hennes skapande får tingen en helt annan innebörd. De små detaljerna och materialen i hennes verk blir laddade med betydelse. Varje stygn och färgval bär med sig en del av historien.

Vid dagens pressvisning fick vi en rundvandring av utställningens curatorer Rebecka Katz Thor & Runo Lagomarsin och konsthallschefen Mats Stjernstedt. Det fördjupade förståelsen av Lenke Rothmans verk och deras kontext var oerhört givande. Deras insikter kastade nytt ljus på hur hennes erfarenheter formade hennes konst och hur dessa verk dialogerar med varandra.

Själv fann jag utställningen väldigt krävande och inte så omvälvande som den skulle kunna ha varit. Fast tygbitar och annat material vittnar om Lenkes svåra tid under nazitiden. Det var ibland svårt att helt ta in den emotionella vikten av varje verk. En TV-intervju mellan Andy Warhol och Lenke Rothman var givande i sin enkelhet. Den visade hur konsten kan fungera som en bro mellan olika generationer och perspektiv.

Rothmans verk blir en viktig stark röst. Det är en tid när det är nödvändigt att minnas det förflutna. Vi måste förstå dess konsekvenser för framtiden. Utställningen fungerar som en varning.

I dagens Malmö, där judarna är under attack från flera av Mellanösterns invandrare, ger denna utställning oss en viktig påminnelse. Det är någonting som vi inte vill se upplevas igen.