The Last Ship/Østre Gasværk Teater i Köpenhamn

MM

Stings musik i ett mörkt perspektiv

När musikalen är skriven av Sting hade jag förväntat mig en enastående upplevelse. Istället är det ett trist bygge i varvsmiljö som gör en mer rastlös än uppspelt.

I Østre Gasværk Teater fungerar det bra med denna deprimerande scenografi. Ett gigantiskt skeppsbygge är på väg att avvecklas. Tiden med varven är slut i Europa.

Berättelsen om den 16-åriga Gideon handlar om att vilja bort från varvsmiljön. Han vill se världen. Jag kan känna igen detta från min uppväxt i Malmö där Kockumsvarvet sysselsatte tusentals arbetare.

Efter 17 år kommer Gideon tillbaka till sin älskade Meg. Men tiderna har förändrats och Meg har väntat färdigt. Gideon har svårt att förstå detta fast han inte svarat på Megs brev. En dotter väntar på honom där han får ett helt annat perspektiv på tillvaron.

Under hela första akten satt jag och väntade på att något skulle lyfta, att något fantastiskt skulle hända. Men allt var som en jämntjock dimma som lagt sig över scenen.

I andra akten finns det en del upplyftande nummer. Speciellt öppningen där ensemblen kommer till sin rätt i ett härligt musikalnummer. Då kommer jag att tänka på musikalen Come From Away som var så fantastiskt upplyftande på Fredericia Musicalteater. Därifrån kommer regissören Thomas Agerholm. Tyvärr har han inte lyckats lika bra här. Men han har ett nästintill omöjligt regiuppdrag då berättelsen är så socialrealistisk. Man nästan storknar av tristess.

Då det gäller musiken så finns här inga hits, men det är igenkännliga Stingkompositioner. Den enda låt som klingade kvar då jag lämnade salongen var titellåten. Den är nog så god, liksom duetten Praktisk Foranstaltning mellan huvudrollsparet Gideon och Meg. De gestaltas väl av Niels Skovgaard Andersen och Kristine Yde Eriksen. Främst då det gäller sången. Där imponerade båda i sina solopartier.

Jag blev också imponerad av unga Stephanie Trelborg Hansen. Hon gör sin professionella debut som Ellen Dawson, dotter till Gideon och Meg. I föreställningens början var hon vacklande, men efter paus kom hon igång rejält. Hennes solosång var en höjdpunkt i föreställningen. Man kan nog påstå att hon spelar Stings alter ego. Detta då hon vill ge sig iväg från arbetarmiljön och bilda ett popband i en annan stad.

Det som räddar uppsättningen är aktörerna och deras stämmor. Här vill jag även nämna Hanne Uldal som Baronessan Tynedale som utrikesminister. Hon spelar en stram Thatcherliknande järnkvinna. Hela hennes uppenbarelse utstrålar auktoritet och bestämdhet.

Alla medverkande på scen gjorde ett beundransvärt intryck. Det inkluderar musikerna med den dansanta folkmusiken. De gjorde vad de kunde med detta tunga verk.

Dramat utspelas under slutet av åttiotalet och det är Skandinavien-premiär i Köpenhamn. Musikalen hade världspremiär i Chicago 2014 och spelades samma år på Broadway. Dock inte spelad i Londons West End. Där krävs det positiva och mer publikvänliga musikaler. Detta är motsatsen!

Jag skulle önska att teatern hade en textmaskin då det blir svårt med danskan i ensemble-nummerna. När de sjunger solo är det betydligt lättare att höra texten.

Tyvärr inget som jag kan rekommendera. Såvida man inte har en förkärlek för nedlagda skeppsvarv och den depression som det medför.

Även i Sverige har vi sett detta i Göteborg och Malmö. När inte ekonomin går ihop kan man inte fortsätta bygga skepp. Men tragiskt för de arbetare som skils från sina livsverk.

Historien speglar Stings uppväxttid i Wallsend i nordöstra England. Ett kallt och mörkt samhälle. Så var det för många som växte upp i efterkrigstidens England. En del lyckades kravla sig upp från ruinerna och bli berömda popstjärnor. En bedrift då de ofta kom från fattiga och destruktiva hem.

FOTO CAMILLA WINTHER

Tekst og musik Sting. Manuskript Lorne Campbell, baseret på originalt manuskript af John Logan & Brian Yorkey. Instruktion Thomas Agerholm. Scenografi & kostumer Benjamin La Cour. Koreografi Rebekka Lund. Lyddesign Tim Høyer. Lysdesign Jonas Bøgh. Kapelmester Martin Konge. Medvirkende: Niels Skovgaard Andersen, Kristine Yde Eriksen, Stephanie Trelborg Hansen, Morten Lützhøft, Xenia Lach-Nielsen. Dan Zahle, Gustav Allen Schriver, Line Weien Hoffmann, Malin Rømer Brolin-Tani, Hanne Uldal. Jon Lange, Pele Emil Hebsgaard, Sebastian Harris, Kristian Jensen, Christian Lund, Magnus Bruno. Maria Overgaard Vinther og Astrid Højgaard samt et 10 mands-orkester.