FattigmansShakespeare: Problematik med komprimerad tolkning
Man kan lätt tro att det är hög kvalitet bara för att det är engelska skådespelare. Så är dock inte alltid fallet. Här stämmer titeln med utförandet.
Att ge sig på en känd Shakespearepjäs med enbart sex skådespelare är på förhand dömt att misslyckas. Tyvärr blev det så.
På en liten och ointressant scen gestaltar de här sex skådespelarna de olika karaktärerna. Minimiantalet av skådespelare gör att dynamiken mellan dem ofta känns begränsad.
Att skapa en mer varierad tolkning av den komplexa väv kräver stor skicklighet.
Regissören Paul Stebbings gör det lätt för sig. Här finns ingen finess eller några överraskningar. Inget som lockar till skratt.
Tyvärr kommer inte det komiska fram så mycket i den här uppsättningen. Detta beror både på regin och skådespelarnas förmåga. Den kompromissade versionen tar bort nyanser och detaljer som kunde ha gett karaktärerna mer liv och trovärdighet. Utan dessa nyanser framstår pjäsen som platt och utan djup.
Det är svårt att bedöma skådespelarnas kapacitet, då ingen gör något som höjer sig över genomsnittet. Deras prestationer kännetecknas av en brist på våga. De vågar inte ta risker eller gå utanför sina komfortzoner. Detta resulterar i en blandning av likartade framträdanden som lätt glöms bort.
Det har blivit en tråkig och stillastående uppsättning som inte gör mycket väsen av sig.
Istället för att engagera publiken, hamnar skådespelarna i en monoton rutin. Detta är tyvärr inget som jag kan rekommendera.
I ett svältande teaterklimat där publiken söker nytänkande och uppfriskande tolkningar av klassiker, känns detta som ett missat tillfälle.
Upptäck mer från MÅNSSONSKULTUR.SE
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
MÅNSSONSKULTUR.SE 