De vilde kaniner Teaterkonsert Gnags/Østre Gasværk Teater

MM

Gnags teaterkonsert: musik och förvirring

Det är böljande, gungande och härligt rytmiskt, men vad handlar egentligen historien om?

Hela konceptet bygger på Gnags låtkatalog från åttio- och -90-talet. Det var då de stod på sin höjdpunkt.

Att göra en teaterkonsert av deras karriär är inte det lättaste, vilket man ser i denna uppsättning. Här handlar det mer om en happening än om en kontinuerligt berättad historia. Den är svår att finna i det virrvarr som visas fram på scenen.

Scenografin och koreografin är spännande. Som bäst är det när man får sitta och gunga till Gnags reggaeinfluerande poplåtar. Man känner igen dessa låtar från den tid då de släpptes på skiva. Det är svårt att inte ryckas med av den nostalgiska känslan i musiken.

Även om berättelsen på scenen är något oklar, går musiken rakt in i hjärtat. Den får publiken att minnas en tid av musikalisk innovation och kreativitet.

Man sitter mest och väntar på att få reda på vad det är som försiggår på scenen. Man klipper av öronen på kaniner, och gör dem till sina husdjur, mycket obehagligt och med blodet efter operationerna. Varför man har gjort det är svårförståeligt. Det är som om regissören ville chocka publiken snarare än att föra dem närmare berättelsen eller låtarna. Det skapar en ton av förvirring som många kanske finner svårt att släppa.

Sedan dansas det. Allt utvecklar sig till en nycirkus där man svingar sig upp och ner. Man använder till och med en stor gummibåt som åker uppåt. Detta introducerar en aspekt av lekfullhet och galenskap. Ibland känns det malplacerat. Detta kan skapa en konflikt. Det finns en skillnad mellan det som åskådarna förväntar sig av en teaterkonsert och det som faktiskt presenteras på scen.

Heinrich Topp Christensen gjorde ett sådant avtryck med musikalen av Pink Floyd. Där stämde allt. Här är det tvärtom. Känslan av sammanhang saknas. Man lämnar föreställningen med en känsla av osäkerhet om vad man just har bevittnat.

De som räddar föreställningen är den goda musiken. Slinger Ned Ad Vestergade är en av klassikerna. Liksom Jeg Bliver Gammal, Lav Sol Over Århus och Fuldmånen Lyser. Samt Fodgaenger, En Underlig Fisk, Safari och Går Med Hunden Genom Byen.

Om man inte har något förhållande till musiken, tror jag det är svårt att hitta någon behållning av denna uppsättning. Även om Gnags låtar är tidlösa.

Tyvärr kan deras kraft inte fullt ut rädda denna förvirrande och fragmenterade föreställning. Musiken i sig blir den verkliga stjärnan, snarare än den visade berättelsen eller de sceniska inslagen.

Fotograf Emilia Therese

Som nybliven nöjesjournalist på Kvällsposten -85 hyllade jag Gnags i denna recension.

Storyline og iscenesættelse: HEINRICH TOPP CHRISTENSEN, Scenograf: PALLE STEEN CHRISTENSEN , Koreograf: SOFIE AKERØ , Musikalsk arrangør og kapelmester: MARTIN SOMMER , Kostumedesigner: IDA MARIE ELLEKILDE , Lysdesigner: ULRIK GAD, Lyddesigner: TIM HØYER , Aerial Designer og aerial choreographer: SITA BHULLER OTTO

Medvirkende: SØREN TORPEGAARD LUND, SOFIE TOPP CHRISTENSEN, SHAKA LOVELESS, ASTRID HØJGAARD, KRISTIAN ROSSEN, NIS PEDERSEN, NANNA ROSSEN, AVIAYA STEINØ, STINE ANDERSEN, KAORI SOLVANG, OLIVER MELANDER, MAGNUS KOFOED, METTE REFSHAUGE, HEIDI LATVA, JASPER MAURITIUS DEININGER, MARIA GAUGER, FREDERIK LEVIN, MARIA OVERGAARD VINTHER, THOR VESTERGAARD, LARS DAUGAARD, HENRIK SCHOU POULSEN (SP), CILLE DYRBERG, ANDERS BIRK, AMANDA WIUM, NED FERM, SOFIE LOHMANN Afløsere: STEPHAN GRABOWSKI, RUMLE SIELING LANGDAL, THORBJØRN APPEHL, MATHIAS SOMMER, MARIKA THINGGAARD, JENS HELLEMANN