Rocky Horror Show/Nöjesteatern i Malmö

MMMm

En Natt med Frank-N-Furter

1973 såg jag denna fantastiska glamrockmusikal i London. Jag blev helt knockad av dessa otroliga karaktärer och den härliga rockabillymusiken. Atmosfären på teatern var magisk, och publiken var verkligen med. Jag tänkte genast att den här måste man göra i Malmö. Den musikaliska energin, kombinerad med en fängslande berättelse, var något som jag önskade att fler skulle få ta del av.

Men det hände inte förrän långt in på nittiotalet då Julius tog hit en engelsk turnéversion.
Nu, flera år senare, är den tillbaka på Nöjesteatern, men i en svensk uppsättning.
Jag kan bara instämma i att Rocky Horror Show fortfarande håller en hög standard. Musikalen berör fortsatt publiken på samma sätt som den gjorde då. Det är en tidlös berättelse som verkligen har en plats i hjärtat av alla som fått möjligheten att uppleva den.

Historien handlar om det nygifta paret Brad Majors & Janet Weiss. De får punktering på sin bil en regnig natt. Detta sker vid det skräckinjagande slottet. Där ringer de på för att låna telefonen. Vad de sedan får uppleva är något som de aldrig hade kunnat drömma om.

Denna berättelse är en del av musikalhistorien, även om det egentligen är en bagatell.
Efter man presenterat karaktärerna i första akten så känns andra akten lite överflödig.
Det blir äckligt och motbjudande då transvestiten Frank-N-Furter går loss med sin motorsåg och man kastar omkring likdelarna mellan varandra. Det är skräck blandat med Science Fiction i denna Frankensteinliknande historia.

Det är ett udda klientel i musikalen. Två av dessa är Riff Raff och Magenta från planeten Transsexuell i galaxen Transsylvanien, vilket gör berättelsen kittlande. Dess skruvade transvestithistoria är mycket underhållande.

När den arbetslösa skådespelaren Richard O’Brien först satte upp den i London, kunde han aldrig ana framgången. Det skulle bli en succé. 1975 kom den på film med då okända Susan Sarandon och Meat Loaf. Där ingår även Tim Curry i huvudrollen som gjorde samma roll i London och Richard O’Brien som Riff Raff.

Årets uppsättning på Nöjesteatern är intressant så tillvida att här finns inte några kända namn med. Det är vågat och en eloge till producenterna för detta. Det gör att det blir spännande att se vad dessa så erfarna artister kan åstadkomma.

Denna ensemble saknar den trygghet som följer med berömda namn. Den skapar en atmosfär av förväntan och nyfikenhet. Detta är en frisk fläkt i teatervärlden.

Här blev jag speciellt imponerad av David Sigfridsson i rollen som Frank-N-Furter. Hans entré var storslagen och utlevande, dessutom så sjunger och agerar han bra. Precis så som rollen ska vara. Han lyckas fånga publiken med sin karisma och charm. David har tidigare gjort rollen Brad Majors på Östgötateatern 2019. David Sigfridssons prestation utstrålar en stor känsla av både osäkerhet och säkerhet. Dessa egenskaper är avgörande för denna komplexa karaktär. Det är verkligen en prestation som lämnar ett bestående intryck.

Jag vill berömma alla de medverkande och rockbandet som gjorde storverk tillsammans i den imponerande scenografin och koreografin. Varje scen var noggrant utformad.
Detta ledde till en totalupplevelse där varje rörelse och varje element samverkade för att förstärka berättelsen. Den dynamiska koreografin bidrog starkt till att skapa en levande och energisk stämning som verkligen engagerade publiken. Även kostym, mask och perukdesign bör uppmärksammas för dess fullträff; med att ha fångat karaktärerna.

Siân Playsted regidebuterade. Man får en känsla av att hon har gjort det förr, men kanske för hennes gedigna erfarenhet som koreograf. Siân fick allt att snurra på utan att det blev en död sekund. Hennes förmåga att bygga upp tempot och känslan genom hela föreställningen är imponerande. Det märks att hon har en klar vision för hur hon vill berätta denna historia.

Den svenska översättningen flöt på; mycket tack vare publikens fräcka tilltal.
Denna musikal är gjord för att publiken ska medverka med kommentarer, dans och sång. Interaktionen mellan skådespelarna och publiken skapade en unik och oslagbar energikick i rummet.

Fungerar det lika bra som på premiärföreställningen så är det här en succé för Nöjesteatern. Det känns som att de verkligen har lyckats med att skapa en minnesvärd kväll.

Bild Cesare Righetti
Musikal av Richard O’Brien. Svenskt manus av Cornelius Löfmark och K Svensson. Regi och koreografi av Siân Playsted. Scenografi är skapad av Fredrik Dillberg och Arduino Punzo. Kostym är designad av Rigmor Grönwall. Mask och peruk av Josefine Larsen. Ljus är av Palle Palmé. Ljud av Peter Dahlström.
På scen David Sigfridsson, Anna Salonen, Oskar H Olsson. Cornelius Löfmark, Simon Laufer, Elin Malmgren. Veronika Wallentin, Petter Snive m fl. 
The Rocky Band Nicklas Brandt (kapellmästare), Pontus Berggrensson, Rasmus Berggrensson, Philip Schrevelius och Peter Zimny.