My Fair Lady/Det Ny Teater

MMM

Musikalen som hyllar klassiska normer: Blomsterflickan

Det är trevligt, underhållande och roligt på Det Ny Teater. Men det blir aldrig sensationellt eller direkt överraskande. Vare sig i spel eller i sång. Däremot så gör alla medverkande bra ifrån sig.

Den berömda berättelsen om blomsterflickan Eliza som tas i lära hos professor Higgins för att lära sig tala och bli en lady är vida känd. Här gestaltas hon av Sofie Topp Christensen och Peter Plaugborg, samt hans vän överste Pickering av Kim Hammelsvang.

Kring dessa tre svävar handlingen och mestadels hemma hos professor Higgings i hans ståndsmässiga lägenhet. Därifrån får vi höra den klassiska När spanska räven rev en annan räv, samt I could have Dance all Night. Dessa odödligjorde Rex Harrison och Julie Andrews på scen. Deras Broadwayföreställning gick i 6,5 år. Ulla Sallert och Jarl Kulle gjorde storsuccé på Oscars där den gick i 2,5 år.

1956 kom musikalen av Alan Jay Lerner och Frederick Loewe. Musikalen bygger på George Bernard Shaws skådespel, Pygmalion från 1913, vilket gör att den redan från början har starka litterära rötter och en välkänd tematisk struktur. Det har resulterat i en föreställning som samtidigt hyllar och utmanar de klassiska normerna kring klass och språk, och detta är något som publikens olika reaktioner på föreställningen tyder på.

Regi och koreografi samarbetar väldigt bra när det kommer till solisterna och deras sånger.
Då pågår det någonting i bakgrunden från ensemblen. Det gör att det blir aldrig stillastående utan där finns alltid något att vila ögonen på. Det är en visuell fest där varje rörelse är noggrant orkestrerad för att framhäva sångarnas prestationer, vilket gör att atmosfären i teatern blir levande och dynamisk.

De emotionella djupen som man så gärna skulle vilja utforska i karaktärernas relationer framträder inte tillräckligt, och man lämnas med en känsla av att det saknas en viss autenticitet i interaktionerna. Det blev till en stunds förnöjelse och det kan vara nog så gott, men det brister i personregin.

Med mer fokus på att skapa en djupare känslomässig koppling skulle föreställningen kunna lyfta till nya höjder och bli mer än bara en ytlig upplevelse.

Instruktør Martin Lyngbo, Scenografi og kostume Paul Farnsworth, Koreografi James Leece
Medvirkende Sofie Topp Christensen, Peter Plauborg, Kim Hammelsvang, Tommy Kenter, Susse Wold, Sebastian Harris, Hanne Uldal og ensemble. Det Ny Teater den 19 februari 2026