KB Artisterna Profilerna Historierna/Bok av Pär Hägred

Boken om Kulturbolagets historia saknar de maffiga berättelserna och de personliga recensionerna.

Texterna i boken är väldigt korthuggna och domineras av bilder, vilket ger ett intryck av att innehållet har blivit mer av en visuell genomgång än en djupgående analys. Här finns inget direkt avslöjande eller djuplodande intervjuer; istället saknas den nyans som en längre text skulle kunna ge. Längre intervjuer med de som startade Kulturbolaget och som numera håller det levande hade verkligen kunnat ge läsarna en rikare förståelse av det kulturarv som denna institution representerar. Att dela med sig av deras personliga berättelser och insikter skulle ha tillfört ett djup som inte går att fånga i snuttifierade stycken.

Allt här framstår som snuttifierat, som om man är rädd att läsarna inte skulle orka med längre textsjok. Men i syftet att fånga intresset hos den moderna läsaren, krävs det att man erbjuder något spännande och avslöjande. Tyvärr är många av de texter som nu presenteras fega och oftast ointressanta, vilket gör det svårt att hålla fast vid boken. Det behövs starka berättelser, insikter och anekdoter som är unika och nyhetsvärda, inte återvinna det som redan är välkänt. Vi vill läsa sådant som vi inte redan har hört om innan, särskilt när det handlar om en så betydande del av vår kultur.

Dessutom saknas det en del tongivande skånska recensenter och artister. Dessa röster skulle kunna ha berikat boken och gett den en bredare aspekt av den musikaliska och kulturella scenen. Det hade varit intressant att höra från dem som verkligen varit med och format Kulturbolagets identitet genom åren.

KB har blivit som en personlig klippbok av Pär Hägred, där han har valt ut sina favoriter, både vad gäller artister och skribenter. Även om det går att uppskatta Hägreds personliga urval, skapar det en känsla av begränsning. Det kan upplevas som att vi inte får hela bilden av den rika och mångfacetterade kulturen som har blomstrat där.

Själv minns jag flera av artisterna, en del av dem recenserade och intervjuade jag på -80 och -90-talet. Man ler och minns, och det är nog så gott. Men jag hade verkligen väntat mig fler unika foton och texter. Layout och formgivning är tilltalande, och den visuella estetiken är i toppklass, men utan den djupare substansen kvarstår en känsla av missnöje.