Fågelfångarens son/Film av Richard Hobert

MMMM

Richard Hobert triumferar

Det är med stor glädje jag skriver denna recension då Richard verkligen överraskar med intressant manus och regi. Han har även skrivet boken med samma namn. Richard Hobert har inte gjort film på sju år och här stämmer allt.

Fantastiska skådespelare, en väl berättad historia, med vändningar som inte är förutsägbara. Finstämd regi och en känsloladdad film. Underbart kargt klimat då den utspelas på Färöarna, där naturens skönhet och grymhet, blandar sig på ett sätt som ytterligare förstärker berättelsens djup och intensitet. Här finns myten om historien som lär vara sann, fast Richard har broderat ut den till sin egen.

En fattig familj försöker livnära sig på att fånga fåglar och hyr ett hus av en man som helst vill gifta sig med kvinnan som är hustru till fågelfångaren. De har nämligen ett problem som husägaren tror han kan avhjälpa. Det är upprinnelsen till berättelsen. Denna intrikata situation sätts på prov, vilket bygger upp en stark spänning som klamrar sig fast hos åskådaren från första stund.

Detta problem är så gripande och dramatiskt framställt med dessa underbara skådespelare från Norden och Frankrike. Var och en så lysande i sin roll. Fast frågan är om inte just fågelfångaren är den som lyser mest. Här kan man tala om ett genombrott för Rudi Køhnke som Esmar. Hans prestation är både subtil och kraftfull, och det är omöjligt att inte fångas av hans uppenbarelse.

Livia Millhagen som världsvan värdshusvärdinna är underbart roande och härlig att se och höra på; hennes dynamik med övriga karaktärer tillför en extra dimension till filmen.

Man är engagerad filmen rakt igenom och här förtjänar även Malmöscenografen Aida Kalnins beröm. Hennes uppbyggnad av miljön är helt bedårande och bidrar starkt till filmens atmosfär. Varje scen är noggrant konstruerad, vilket skapar en verklighet som känns både tidlös och gripande.

Liksom fotot av Andreas Troedsson, där varje bild är som en målning, fångar stämningen på ett sätt som förflyttar tittaren till dessa avlägsna öar.

Ljudkillarna Jean Frèdèric Axelson och Jon McBirnie har fått fram ett ljud som är helt perfekt. Man hör det minsta ljud från naturen på ett vis som om man var på plats, vilket ytterligare förstärker den immersiva upplevelsen av filmen.

En annan myt är att Richard Hobert enkelt får nya pengar när han vill göra film. Faktum är att han fått inteckna sitt hus inför varje film. Så också denna gång. Inte en krona från Svenska Filminstitutet. Fast nu kör Filmstaden upp filmen. Tala om ödets ironi.

Richard’s hängivenhet mot sin konst och de uppoffringar han gör för att skapa är beundransvärda. Det är en påminnelse om de utmaningar som många kreativa själar står inför i jakten på att förverkliga sina visioner. Det är skrämmande men också inspirerande, och det gör filmen ännu mer imponerande, då den inte bara underhåller utan också berättar en historia om uthållighet och beslutsamhet i en tuff bransch.

Regi, manus Richard Hobert I rollerna Rudi Køhnke, Livia Millhagen, Vìgdis Eliesersdóttir, Hedda Rehnberg, Sébastien Courivaud m fl.