Lill-Tarzan å jag, En berättelse från världens bästa land/Bok av Johan Hedenberg

Från Grimsta till Dramaten: En skådespelares resa

Skådespelaren visar sig vara en begåvning även på att skriva.
Jag fängslas och känner igen mig, både i min uppväxt och i mina teaterdrömmar.
Johan och jag sökte samtidigt till den statliga scenskolan, där Johan blev antagen.

Boken handlar till stor del om Johans uppväxt i Grimsta och Vällingby i Stockholm.

Mycket utspelar sig i -60-talets förorter där sossarnas miljonprogram skulle bygga bort trångboddheten. Bebyggelsen fick utstå mycket kritik med dess fula och hemska höghuslängor.

Här växer Johan upp med många missanpassade figurer. En av dem är Lill-Tarzan. En vig pojke som kan klättra upp var som helst och enligt flera skulle kunnat bli en mästersimmare eller cirkusartist. Men han som Ubbe och andra av Johans kompisar hamnar istället i missbruk.

Innan dess är Lill-Tarzan en trätobroder till Johan. Många gånger har de kul, men slåss också rått. Både på skolgården och hemmavid. Deras komplexa relation speglar de utmaningar ungdomar möter i sin strävan efter identitet och tillhörighet. Dessa minnen från barndomen formar en grund för Johans fortsatta resa, både som individ och som skådespelare.

De båda sammanstrålar senare i livet då Johan jobbar på anstalt och senare vid Dramaten. Den plats som blivit Johans arbetsplats. När han inte filmar, spelar på hästar eller rider, finner han en annan typ av frihet och självförverkligande i den konstnärliga världen. Hästar blev tidigt en del av Johans liv och symboliserar något mer än bara en hobby; de representerar en strategi för att fly undan vardagens problem och svårigheter.

Johan skiftar skickligt mellan då och nutid. Hans beskrivningar av då han blev antagen på statens scenskola i Malmö är ingen vacker läsning, men nödvändig för att förstå hur Johans liv formades. Eleverna på skolan förkastade den konstnärliga undervisningen och tyckte klasskamp var viktigare. Detta kan inte Johan acceptera. Han blir utfrusen av sina klasskamrater och av rektorn. Han ombeds att sluta sin utbildning och hot om att inte få ett slutbetyg. Han tvingas också att gå till läkare för att visa att han är mentalt frisk. Men Johan triumferar genom att ta sig igenom de tre åren och får direkt jobb på Dramaten.

Det är en gripande, medryckande och personligt färgad bok som Johan har skrivit.

Klart läsvärd för alla oss som växte upp i början av -60-talet. Vi hade våra drömmar om rock och pop i ett samhälle där allt var möjligt. Boken fångar tidsandan, osäkerheterna, och de starka känslorna som följde med att växa upp i den tiden, vilket gör att många läsare kan relatera oavsett deras egna erfarenheter.

Det har även varit på tal att göra TV-serie av boken som kom ut 2012. En sådan anpassning skulle kunna ge en ny publik möjlighet att utforska och förstå Johans upplevelser på ett annat sätt, kanske till och med ge liv åt de känslor som framkallades när vi alla navigerade genom vår ungdom.

Den ingår bland mina Corona-böcker. Böcker som jag inte har hunnit läsa tidigare men tar mig an nu då alla andra nöjen är nersläckta.