MM
Magnus Gertten fortsätter oförtrutet att berätta sina historier från andra världskrigets skräckvälde. Här om två kvinnor som fann varandra i Hitlers koncentrationsläger.
Tyvärr går berättelsen på rundgång och blir sömnig och oengagerad i längden. En kortare version hade säkert kunnat rädda filmen.
Här blir det brev och dagboksanteckningar om de två lesbiska kvinnorna då de nu är döda, men det finns efterlevande som kan berätta och gör det med både smärta och skuldkänslor.
På den tiden fick man viska om någon var homosexuell. Det var en skam stor som någon. Idag när det nästan blivit en norm ter sig denna tid som filmen utspelar sig nästan onormal.
Magnus vann queerpriset Teddy på Berlinfestivalen för denna sin berättelse. Inte oväntat då en sådan här dokumentär ligger helt rätt i tiden. Men det kräver sin man eller kvinna att ta sig igenom den.
Regi Magnus Gertten. Med Sylvie Bianchi mfl.
MÅNSSONSKULTUR.SE 