Hair/Musikal på Østre Gasværk Teater

MM

Sångarna räddar föreställningen

Ska man göra Hair idag kan man inte enbart förlita sig till de kända sångerna och skådespelarna. Så verkar regissören och koreografen Lynne Kurdziel Formato ha tänkt.

I hela första akten händer absolut ingenting, det är som ett gytter av människor som verkar förbereda sig för en audition. En alldeles för lång inledning och en bro samt två gräsmattor är vad vi får att se på fram till pausen. Förutom bra sång och agerande av de medverkande. Men det räcker inte på en sådan här stor teater. Här fattas fantasi och kreativitet.

Mycket riktigt så gick också folk i pausen. Men det skulle de kanske inte gjort då det efter paus blixtrade till i några ögonblick med gigantiska ljusprojektioner och lite mer spel och utnyttjande av scenrummet. Dessa sekunder av visuell magi lyfte verkligen föreställningen och gav en liten försmak av vad som skulle kunna ha varit, men det var tyvärr för sent för att rädda helhetsintrycket.

Men varför använder man inte teaterbyggnaden mer istället för att koncentrera det nere på en liten yta av scengolvet? Den stora scenen har möjligheter för både dramatik och spektakel, men det kändes som att den hade blivit ignorerad. Här verkar inte vara någon indelning av scener eller en uppbyggnad av berättelsen. Allting är mer konsertant, vilket känns begränsande och undanhåller den potentiella djupet av berättelser som Hair har att erbjuda.

Med olika spännande scenografilösningar hade dramat lyfts och gjort oss mer engagerade i vad som berättas. En genomtänkt scenografi hade inte bara förstärkt de teman som utforskas i musikalen, utan också skapat en känsla av plats och tid, vilket är så viktigt för att fängsla publiken. Varför sjunger man de ikoniska sångerna på danska, då man ändå knappast hör texterna? De ska givetvis sjungas på engelska då flera generationer hört dem på engelska. Precis som man gör med opera, de sjungs ofta på originalspråket. Det här beslutet tog bort en del av den emotionella kraft som musiken är känd för och gjorde att vissa av sångerna kändes platta och utan liv.

Ljudet var alldeles för starkt då man drar på för fullt som om man ville spränga högtalarna. Från de mindre högtalarna som hängde över publiken var det för mycket diskant och de var för högt uppskruvade. Inte njutbart, utan endast skränigt. Det skapade en oönskad barriär mellan musiken och publiken, vilket ledde till en förlust av den känsla som borde ha genomsyrat hela föreställningen.

Med en annan regissör så hade det här kunnat bli riktigt bra. Nu blir det knappast godkänt!

Foto malmose.com
Instruktør og koreograf – Lynne Kurdziel Formato, Kapelmester – Søren Graversen, Scenograf – Kim Witzel, Kostumedesigner – Line Bech, Lyddesign – Tim Høyer / Morten Frank, Lysdesign – Brian Njie / Jeppe Lawaetz, Videodesign – Thomas Agerholm, Musikalsk arrangør – Jens Hellemann, Kapelmester – Søren Graversen, Percussion – Tira Skamby, Guitar – Anders Birk, Guitar – Søren Bigum, Keyboard/Trompet – Rene Damsbak, Trombone – Mads Hyhne, Reeds – Ned Ferm, Bas – Morten Jay, Trommer – Stephan Grabowski.

På scen Anders Bilberg, Saba Lykke Oehlenschlæger, Caroline Natalia Rodrigues Teixiera, Christoffer Skov, Gustav Allen Schriver, Linnea Stenbeck, Hannibal Koch, Jean Michel, Katrine Skovbo, Katrine Schmidt Nørgaard, Maria Overgaard Vinther, Matilde Zeuner, One Bailey, Morten Daugaard, Oliver Lundquist, Oliver Aagaard-Williams, Regitze Glenthøj, Sara Östberg Diakité, Izana Ray Jørgensen, Rasmus Faartoft.

ØSTRE GASVÆRK TEATER i Köpenhamn den 2 Mars 2023