Urinetown:The Musical/Østre Gasværk Teater i Köpenhamn

MMM

 En musikal med galghumor

Vad skulle du tycka om en musikal där du fick böter om du kissade utanför en urinoar? Det hörs tokigt, men upplägget på denna Broadwayhit från 2001 är inte så tokigt. Den är belönad med flera Tony-statyer. Här står komiken i centrum med härliga ensemblenummer.

En fantasifull och kul öppning där man skojar med ljustexter på den välvda hallen om olika musikalegenrer. Som att Silas Holst medverkar inte i denna musikal. Genom detta har man satt ribban för humorn. Den underhållande och spralliga polisen Lockstock berättar om handlingen och varför musikalen heter Urinetown. Mads Rømer Brolin-Tani (Lockstock) agerar som ur en Brechtpjäs. Han använder den berömda Verfremdungeffekten. Du ska inte bli berörd av vad som händer, utan bara ta in handlingen. Här mycket komiskt!

En fängelseliknande och nersliten privattoalett är bemannad av en bestämd kvinna, Penelope Pennywise. Maria Skuladottir gestaltar henne på ett kul sätt. Man kommer inte in utan att betala. Folk vrider sig utanför så kissnödiga de är. Kissar du utanför blir du tagen av polisen och placerad i Urinetown. Här är det Urine Good Company som bestämmer, under ledning av den hårdföra Caldwell B. Cladwell.

Jag hade aldrig sett Kurt Ravn, – som Röde från den fantastiska TV-serien Matador. Det var en överraskning att se hur övertygande han både agerade och sjöng som Caldwell B. Cladwell. Läs min recension här av musikalen. En triumf för en man på 75 år.

Hela musikalen är en hyllning till olika musikalgenrer. Man hör toner som påminner om Les Miserables, Cabaret, Fame, West Side Story, A Chorus Line med flera. Det är njutbart samt en påminnelse om hur bra de här musikalerna är.

Kim Ace Schjerlund som medverkar i föreställningen debuterar som regissör och har även gjort koreografin, mycket imponerande! Han har fått stycket att hålla ihop väl. Alla de medverkande aktörerna är fenomenala. De är oerhört underhållande att se på. Flera av dem gestaltar mer än en karaktär, då de är enbart tio skådespelare på scen.

Spelet flyter på utomordentligt väl. Här finns dock några scener som borde kortats.
En sådan scen är kärleksscenen mellan direktörens dotter Hope (Katrine Schmidt Nørgaard) och upprorsledaren Strong (Thor Vestergaard) i första akten. Även om deras agerande är välspelat så blir det för upprepande och handlingen sackar ner där.

I andra akten återkommer Lockstock med den nya handlingen med samma härliga humor. Han lockar till skratt och glädje.

Musikalen har en galghumor med sin stränga kapitalistiska syn på stadens invånare.
Ingen ska få gå på toaletten gratis eller kunna dricka vatten utan att betala.
Detta kan ses som ett inlägg i debatten om jordens resurser. Det handlar om det vatten som vi alla är beroende av. Vi använder ibland alldeles för mycket av det.

Påpassligt har teatern vid baren satt upp en stor vattencistern där man kan fylla på sin medhavda vattenflaska. Jag hade min med, omedveten om teaterns fina gest.

Men frågan blir varför man sätter upp den här musikalen efter en sådan fullträff som The Wall. Den här musikalen skulle gjort sig bättre på en mindre scen. Jag kan tänka mig hur den var 2019 på framgångsrika Fredericia Teater. Deras scen är mer lämplig. De hade också den goda smaken att döpa pjäsen till Tissebyen. Namnet är roligare och riktigt danskt. Det kallas den gamla Pisserännan bakom Ströget i Köpenhamn.

Scenograf Nevena Prodanovic har tänkt som om vi befinner oss i underjorden.
Det gigantiska gasverket får här formen av en enda stor kloak. Detta blir sensationellt enastående i scenen då vattnet forsar fram. Till detta ett perfekt ljud med en välljudande orkester på 6 man under ledning av Kapellmästare Thomas Möller. Det är hör och sevärt!

Musik og tekster Mark Hollmann. Manuskript og tekster Grey Kotis.
INSTRUKTØR OG KOREOGRAF KIM ACE SCHJERLUND. KAPELMESTER THOMAS MØLLER. SCENOGRAF NEVENA PRODANOVIC. KOSTUMEDESIGNERE ANNA JUUL HOLM & MULLE SEISTRUP. LYSDESIGNER BRIAN NJIE. LYDDESIGNER TIM HØYER.
Medverkande er Mads Rømer Brolin-Tani, Julie Steincke, Kurt Ravn, Maria Skuladottir, Kim Ace Schjerlund, Katrine Schmidt Nørgaard. Også Thor Vestergaard, Sicilia Gadborg, Max-Emil Nissen og Mads Æbeløe Nielsen
Orkester Thomas Møller på keys og samtidig kapelmester. Allan Nagel på bas. Steen Nikolaj Hansen på trombone. Frederik Larsen på trommer. Kristoffer Nybye på reed. Henrik Hou på trompet.
Premiär den 22 mars 2023


Upptäck mer från MÅNSSONSKULTUR.SE

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

En tanke på “Urinetown:The Musical/Østre Gasværk Teater i Köpenhamn

  1. En typisk postmodernistisk, svarthumoristisk form av musikal med musikaliska associationer till alla möjliga olika genrer (inte minst Kurt Weill), kraftfullast i början, sedan mer ojämn. Med sin association till väl främst Brechts ”Tolvskillingsoperan” ingår verket i en våg av amerikanska politiska protestmusikaler i kölvattnet av 1990-talets indiepop-era omkring millennieskiftet, t ex Jonathan Larsons ”Rent” och senare Green Days ”American Idiot”.

    Gillad av 1 person

Lämna ett svar till Björn Emland Avbryt svar