Ett Drömspel/Malmö stadsteater/Hippodromen

Trapetsliknande Strindberg

Hur får man Strindberg involverad i ett cirkusprojekt? Kanske så här med halsbrytande artister som imponerar med sina vågade upptåg.

Genom att bryta sönder Strindbergs text och förändra figurernas mening och mål till en mer underhållande nivå får nycirkusen en dominerande roll så att publiken häpnar av förtjusning.

Både skådespelare och cirkusartister klättrar på väggar och stolpar och går på lina så att man blir rädd att någon av dem ska skada sig, men det är härligt att se på. Fast jag hade nog velat ha en mer seriös uppsättning där texten är det primära.

Det är som om man inte riktigt bottnar i texten eller tagit den på allvar i genomläsningen. Här skojas allt bort. Kanske för att man vill nå en yngre publik; då är de halsbrytande cirkuskonsterna något att se.

Katrine Wiedemann har ju tidigare satt upp denna Strindbergpjäs; det hade varit intressant att se vad hon kunnat åstadkomma utan nycirkusen.

Tilde Björfors blir den som kan stoltsera med ett väl utfört arbete: det här är så bra som det kan bli av att sätta in Cirkus Cirkör i en sådan existentiell pjäs som Strindbergs expressionistiska Ett drömspel.

Här handlar det om det drömska; det har scenografen Maja Ravn väl förvaltat med bord och stolar som ligger och står på det mest märkvärdiga vis, precis som våra drömmar kan vara.

Indra har kommit ner på jorden för att se hur vi människor har det, hon får gång på gång upprepa Strindbergs berömda mening, ” Det är synd om människorna.” Hon sätts in i de mest vardagliga situationer där hon får fråga sig: är verkligen jordelivet så här arbetsamt.

Av August Strindberg

Regi och bearbetning Katrine Wiedemann, Cirkusregi Tilde Björfors, Scenografi och kostym Maja Ravn.

I rollerna Karin Lithman, Axel Ahl, Hamadi Khemiri, Mari Götesdotter, Erik Olsson m fl

Malmö Stadsteater 27/4