Nästan ett geni/Bok av Peter Wahlbeck

Humor och livets utmaningar

Peter Wahlbeck har valt en utmanande titel på sin bok, det lockar till läsning. Jag sträckläste boken under en dag. Gillar man Peters upptåg så är den mycket läsvärd.

Vi får hela historien från hans barndom och fram till idag på 230 sidor. För mig var boken intressant rakt igenom. Speciellt då vi också har en del likheter i våra liv. Peter kom in på Teaterhögskolan i Stockholm. Jag försökte vid flera tillfällen men lyckades inte klara de svåra proven. Peter blev så kaxig att han hoppade av denna prestigefyllda skola andra året av tre. Om detta har han vigt ett helt kapitel, men det är väl väl värt sina sidor. Det är fascinerande att läsa om hur hans livsval formade honom både som person och som artist.

Peter kämpar vidare och spelar en hel del teater ändå. Han har alltid haft en passion för scenkonst, något som genomsyrar hans berättelse. Han beskriver tidiga erfarenheter på scenen, stunder av glädje, men också av nervositet och osäkerhet. Men innan dess har han varit ett busfrö i skolan. Han gjorde detta för att få den uppmärksamhet som skolans clown. Den uppmärksamhet han så gärna sökte efter. Det är fascinerande att tänka på hur hans komiska talang har utvecklats. Mycket av detta har sina rötter i hans ungdomliga strävan efter godkännande. Hans sceniska karisma kan också spåras tillbaka till detta behov av synlighet.

Fast det resulterade i dumheter som han senare har ångrat i livet. Liksom att han slutade Teaterhögskolan. Fast rektorn och andra bad honom stanna kvar eller ta ett sabbatsår. Peter revolterade i sin omogenhet. Han var ju bara 19 år. Denna rebelliska inställning visar hur viktigt oberoende och personlig frihet var för honom. Dessa värderingar ledde dock till några försenade insikter senare i livet.

När han började synas i rutan upptäckte jag Peter och snabbt blev han min favorit stand-up komiker. Jag har sällan skrattat så mycket som när jag såg videon om Ullared. Den kunde jag se om och om igen i ZTV, på TV3. Jag köpte senare hans VHS kassett Für Alle. Minns väl sketchen där Peter gestaltar dansbandskillen i en slibbig blå overall med matchande röd keps på kryckor. Han hade åkt på bögstryk. Det var oerhört kul, men tragiskt. Hans förmåga att blanda humor med mer allvarliga teman gör att hans material är både underhållande och tankeväckande.

Peter är väldigt öppen i boken om sin umgängeskrets. Han pratar speciellt om hans mamma och hans olika pappor. Han är skilsmässobarn. Det påverkade honom mycket i uppväxttiden. Boken är tillägnad, hans mamma och hans barn. Det är berörande att se familjedynamik och relationer forma hans liv och karriär. Han visar en sårbarhet som många läsare kan relatera till.

Peter var även trogen kyrkan och scouterna när han var liten. Intresset för andlighet har han med sig fortfarande. Peter blev vegetarian för över 40 år sedan. Detta då han jobbade i ett slakteri i Halmstad. Hans resa mot att finna och följa sina värderingar, oavsett svårigheter, speglade hans inre kamp och sökande efter identitet.

Peter roade och oroade folk i hela Sveriges land i över 30 år. Plötsligt blev han paria och fick inte fler jobb. Detta berodde på att han inte var politiskt korrekt. Detta skifte är en betydande del av boken. Det belyser hur humorlandskapet har förändrats över tid. Komiker som Peter har fått anpassa sig till nya normer.

Plötsligt så kunde man inte längre skämta om det mest självklara i vårt samhälle. Det var just detta som Peter var så bra på. I skämtets tecken belyste han hur tokigt det kunde vara med vissa utlänningar. Hans förmåga att ta upp tysta ämnen genom humor gav hans arbete en djupare mening. Ibland ledde det till utmaningar och motstånd. Eller så blev han kallad rasist eller ännu värre nazist.

Peter fick söka nya vägar och började sig på med att måla stora och utmanande tavlor. Men även där fick han känna på kulturelitens bannor. Han sålde knappt någonting. Då kunde Peter ta ut det på galleristen genom att vara hotfull, vilket han idag tycker är helt fel. Detta visar på den press och frustration han kände under den perioden av sin karriär.

Peter har även i perioder festat kraftigt och druckit mycket alkohol. Detta har inte varit det bästa för hans omdöme i olika situationer, där han har förlorat på det yrkesmässigt. Hans begränsningar och misstag ger en ytterligare dimension till hans berättelse. Det visar att även de som underhåller andra kan kämpa med sina egna inre demoner.

Peter skriver att han har alltid sökt efter, Vem är han egentligen? frågan är om han någonsin får ett svar. Detta existentiella sökande avslutar hans berättelse kraftfullt. Det lämnar läsaren med tankar om identitet och syfte. Det påminner också om vikten av att vara autentisk i en värld som ständigt förändras.