Black Lodge/Malmö Opera/I samarbete med Folkoperan

Djävulskt hög volym till ointressant innehåll

Detta är något av de värsta jag någonsin upplevt på Malmö Opera. Tung industrirock dånar så huvudvärken är nära. Jag kände hur musiken trängde sig in i mina öron med sådan styrka att det nästan blev outhärdligt. Öronproppar fanns att få innan konsertens början. Jag var tacksam för att jag tog chansen att använda dem. De behövdes verkligen!

Trots att det var Sverigepremiär och förväntningarna var höga, så lämnar en del föreställningen. De är frustrerade över ljudnivån. Den överväldigande intensiteten bidrar till deras frustration. I en sådan miljö, där konst ska beröra och fascinera, blev det istället en kamp mot öronens smärta. Det blev också en känsla av förlorad njutning.

I en dryg timma översköljer rockoperan oss med oerhört negativ rockmusik. Denna musik symboliserar enbart död och demoner. Detta skapar en intensiv och skrämmande atmosfär.

Det är en musikalisk resa in i det okända. Varje ton och ackord förstärker känslan av förtvivlan och rädsla. Det är så mardrömslikt som man kan komma. Klangernas ekon målar upp bilder av en dystopisk värld. I denna värld kvarstår inget hopp.

På en stor videoskärm försiggår hela handlingen. Det är makabra scener som handlar om sångaren på scen, som samtidigt ser sig själv i en film när han träffar en kvinna som han har en blöt natt tillsammans med. Det slutar med att han skjuter henne. Ambulans tillkallas och han ångrar sin gärning.

Verket utgår från den surrealistiska beatförfattaren, William S Burroughs. En författare som jag uppskattade på sjuttiotalet med hans annorlunda bok Den nakna lunchen. Han hade ett drogromantiskt sätt att beskriva sin verklighet. Hans stil fångade verkligen tidens puls och ekar fortfarande i litteraturen idag. Burroughs har en unik förmåga att blanda det absurda med det tragiska, vilket gör hans verk både fascinerande och utmanande.
Här såg jag en betydligt bättre uppsättning i Burroughs anda.

Denna författare besökte Malmö incognito 1957. Då han fick se en kyrkogård mitt i stan blev han så konfunderad. Han tog flygbåten tillbaka till Köpenhamn. Det var en impulsiv handling som kanske speglar hans oförutsägbara natur.

Tonsättaren David T Little blev konstigt nog nominerad för en Grammy för Black Lodge. Hans gränsöverskridande och spöklika musik är jag gärna utan. Liksom regissören och manusförfattarens experimentella och överskridande uppsättning.

Denna typ av konst verkar ibland vara mer avsedd för att chockera. Ofta berör den inte betraktaren. Detta kan lämna en känsla av tomhet snarare än njutning. Många konstnärer söker numera gränserna för vad som kan anses vara musik eller teater. Men jag ifrågasätter om all experimenterande verkligen har ett syfte.

Den enda trösten var Timur Bekbosunovs vackra tenorstämma i denna skrikande rockopera. Hans röst bär på en känsla och en virtuositet som skapade en kontrast till det annars så brutala ljudlandskapet. Samt de fyra musikerna från Malmö Opera orkester.
De tillförde en nivå av professionalism och musikalitet som fungerade som en stabil grund. Detta gällde även när det konstnärliga uttrycket svävade ut i mer svårfångade territorier.

Själv älskar jag rockmusik. Men inte när det framförs så här öronbedövande där det enda syftet är att spela så högt som möjligt. Det man kallar Black/Death & Heavy Metal kännetecknas av distade och nerstämda gitarrer. Musiken går i moll och mörker rakt igenom. Som tur är är det enbart en akt. Det ger oss möjlighet att andas ut och återfå vår energi. 

Det är i sådana stunder jag inser att musik inte bara handlar om volym och aggression. Musik handlar även om nyanser och känslor. Jag saknar ofta den melodiska komponenten som ger rockmusiken djup och mening. En välutformad låt bör kunna beröra lyssnaren, snarare än att bara överväldiga dem med ljud.

Foto Johnny Månsson. Publiktacket med sångaren Timur Bekbosunov i mitten. Sandra Bambarén Powers till vänster är Art Director. Musiker David T. Little står till höger.

Musik David T Little. Regi film & scen Michael Joseph McQuilken. Libretto Anne Walsman, Mask Sandra Powers, Ljus Maruti Evans/Matt Steinberg Ljud Garth MacAleavey.
Sång Timur Bekbosunov, Gitarr Matthew Setzer, Trummor Andrew Lessman, Keyboard Milo Talwani, Bas Hannah Rose Dexter. Musiker från Malmö Operaorkester, Violin Andreas Hagman/Alkim Önoglu, Viola Martin Ranefalk, Cello Lyssa Davidsson.