Philomena/Film av Stephen Frears

MMMM

Sökandet efter förluster och sanningar

En helt fantastisk och sann historia som framförs av två av Englands främsta skådespelare. Det är intressant, gripande och välspelat.

Judi Dench spelar den sökande mamman. Hon har förlorat sitt barn under tragiska omständigheter. Hennes roll som en förtvivlad men stark kvinna är full av nyanser. Dessa nyanser berör verkligen publiken. Hennes skådespel är djupt känslomässigt. Det är också imponerande. Det gör att man som åskådare verkligen kan känna hennes smärta och beslutsamhet.

Nunnor ”tog hand” om henne på Irland där hon växte upp. Dessa nunnor var nu inte de fromma ljus som de ofta vill framställa sig som, utan mer djävulens redskap. Deras dubbelnatur belyser mörka sidor av samhället. Genom berättelsen får vi en inblick i de grymma villkor som många kvinnor har tvingats uthärda under denna tid. Filmen väcker frågor om moral, tro och de människor som missbrukar sin makt på flera nivåer.

Vi får följa med på en upptäcksresa från Irland till USA.

Resan är inte bara geografisk, utan också en inre resa av självupptäckte sanningar och konfrontationer med det förflutna. Genom de olika miljöerna och karaktärerna möter hon under sitt sökande. Temat av förlust och återförening presenteras på ett gripande sätt.

Allt eftersom spåren tätnar på jakten efter den förlorade sonen, stiger spänningen. Hennes sökande blir en symbol för djupare mänskliga känslor. Publiken dras in i hennes kamp för att hitta rättvisa och förståelse. Filmen väver samman emotionella böjelser med en stark berättelse som håller åskådaren på halster.

Inte en minut är för mycket i detta som måste räknas som en av årets bästa filmer. Den lyckas kombinera en fantastisk berättelse med utmärkta prestationer och en bra regin.

Det är en film som inte bara underhåller. Den får oss även att tänka över livets stora frågor. Vi lämnar biografen med en känsla av att ha bevittnat något verkligt betydelsefullt.

Regi Stephen Frears
Medv Judi Dench, Steve Coogan, m fl