Ropen skalla – konsten åt alla/Malmö Konstmuseum

Malmös viktiga konstepok: Sture och Charlotte Johannesson

Ett härligt initiativ av Malmö Konstmuseum. Mer sådant!
Denna tidsepok var avgörande för det sydsvenska konstlivet. Här i Malmö hände det mycket på Målarskolan och Grafikskolan Forum, där konstnärerna Bertil och Lizzie Lundberg var lärare. Men även andra spännande konstnärer var i farten, och den kreativa atmosfären präglade hela staden.

Sture och Charlotte Johannesson var Undergroundkonstnärerna.
Stures affischkonst blev världsberömd, men behandlades styvmoderligt här hemma. Hans unika stil blev inte erkänd av den svenska konstscenen. Hans visioner ignorerades också. Detta ledde till att han fick klara sig utan statligt stöd. Sture blev nekad statligt konstnärsbelopp, år efter år. Han fick klara sig på sin affischförsäljning och allmoser från sina vänner. En gigantisk skandal, från regeringen och alla Sveriges konstråd. Ingen ansåg att det var värt att satsa på Sture. Detta skapade enorm frustration bland hans kollegor och supportrar. De såg hans betydelse för den kulturella utvecklingen.

Charlotte Johannesson hade ett annat arbete. Vid sidan om sitt konstskapande har väva varit hennes främsta sätt att uttrycka sig på. Hennes textila verk kombinerade traditionella tekniker med moderna teman. Dessa verk bidrog ytterligare till den dynamiska konstscenen i Malmö. De satte också ljus på andra aspekter av konstvärlden.

Redan 1971 satt de båda konstnärerna hemma med stora IBM-maskiner.
Sten Kallin på IBM och självaste Steve Wozniak på Apple hjälpte dem komma igång, till det som blev Digitalteatern. Detta banbrytande arbete visade hur konst och teknik kunde samverka och öppnade dörrar till nya kreativa uttryckssätt.

Sture och Charlotte var först i Sverige med datorkonst. Deras resultat visas fram på ett bra sätt här. Sture och Charlotte Johannesson var nyskapande inom affischer, datateknik och väveri. Deras hem blev en slags vistelseplats för Malmös hippies och fria konstnärer. Denna plats, fylld med kreativ energi, blev en fristad där idéer möttes och delades fritt.

Alla dessa affischer var så tidstypiska och betydde så mycket för oss som var med. De fångade andan av en tid präglad av förändring. Det var också en tid av uppror. Många konstverk vittnar om en generation som kämpade för sina rättigheter. De kämpade också för sin röst.

Själv demonstrerade jag för att Victoriateatern inte revs och idag är det ett kulturhus. Affischen syns längst ut