Mattias Nilsson/ DREAMS OF BELONGING – The Songs -/CD

En helt underbar cd snurrar i min spelare. Det är Malmösonen Mattias Nilssons DREAMS OF BELONGING – The Songs -.

Den inleds oerhört vackert med Du Gamla, Du Fria, som han jazzat upp, med all aktning. Den känns som en version för dagens Sverige och är plattans absolut bästa spår. Denna låt fångar verkligen essensen av svensk identitet och ger en nostalgisk men ändå modern känsla som berör lyssnaren på djupet. Men här finns även mycket annat att njuta av. I samma anda får vi Serenade, en tonsatt dikt av Ivar Widéen, med text av poeten Erik Axel Karlfeldt. Denna smäktande melodi förmedlar en känsla av romantik och stillsamhet som verkligen återspeglar poetens djupa insikter om livet och kärleken.

Dreams of Belonging är en egenhändig komposition av Mattias, och den är nog så god. Han spelar flyhänt på sin flygel och man drömmer sig lätt bort. Det är som om varje tangent han trycker ner för med sig en ny våg av känslor som sväva upp genom rummet. Hela cdn präglas av en lätthet och luftighet från Mattias Nilssons spel, vilket låter lyssnaren förlora sig i musiken och skapa sina egna bilder och minnen.

Mattis fortsätter med en finstämd hyllning av John Hartfords, Gentle On My Mind, som kanske främst är känd för Elvis Presleys tolkning. Den är även insjungen av Glen Campbell och Dean Martin. Här får vi en lugnare och mer jazzig version som öppnar upp för reflektioner och som gör att man vilseleds i sina egna tankar. Det finns en subtil elegans i tolkningen som gör den oförglömlig.

Klassikern At Frösö Church av komponisten Olof Wilhelm Peterson-Berger går också i jazzens tecken. Den är vackert arrangerad och låter Mattias Nilsson visa sina magistrala färdigheter som pianist. Genom att associera de traditionella melodierna med moderna jazzelement ger han nytt liv åt en gammal klassiker, och får oss alla att se skönheten i det förflutna med nya ögon.

DREAMS OF BELONGING avslutas fint och i en alldeles egen och utsmyckande tolkning av den kristna och kända psalmen, Blott en dag. Det får mig att tänka på mina tidiga ungdomsår i Frälsningsarmén. Där övade jag på bastuba, men skiftade senare till gitarr. Fast jag blev ingen virtuos som Mattias Nilsson. Hans tolkningar är fulla av känsla och teknisk finess som verkligen sätter sin prägel på varje ton. Denna cd är en hyllning till musiken och dess förmåga att förena människor, vilket gör den till en verklig skatt i mitt musikaliska bibliotek.