Falstaff/Streamad från Malmö Opera

Modern tolkning klarar tidsförskjutningen

Det är kul, underhållande och väldigt träffsäkert. Om hur vi lever idag. Med all den teknik vi alla gjort oss så beroende av. Detta sagt i positiv bemärkelse.

Duktiga sångare gör att upplevelsen hemma vid TV-apparaten blir levande och givande. Det är rappt och fyndigt med mail, webbkameror och extrema närbilder. Om hur folk beter sig när de inte vet hur man kommunicerar i bild. Så är det ofta i vardagslivet, när någon sätter sig framför sin webbkamera. Hemskt i många fall och så även här.

Kombinationen av dessa element skapar en atmosfär som många väl kan relatera till. Det är humoristiskt och lite pinsamt på samma gång, vilket återspeglar de sociala utmaningarna vi står inför idag. Dessa skildringar blir än mer träffsäkra då teknologin gör att vi alltid är ”online”, vilket i sin tur påverkar vårt sätt att interagera med varandra – både på och utanför scenen.

Operaregissören Lotte de Beer satsar djärvt på detta moderna stilgrepp. Hon går helskinnad ur det utan att hamna i för mycket teknik. Bra jobbat!

Det är en fin balans mellan den livliga operaprestationen och de moderna influenser som gör att publiken kan känna igen sig. De tekniska inslagen förstärker det emotionella budskapet, men det riskerar också att ta överhanden. De Beer har lyckats hitta rätt nivå, där hon vävde in det moderna utan att tappa den klassiska essensen av operan.

Sångarna med Misha Kiria i spetsen som Falstaff lyckas tyvärr inte få fram den komik som man kan önska i deras roller. De sliter sina hår och ruckar och vänder på sig, men det blir mer som de gör sig till än att spela sina karaktärer. Det är synd, för den humoristiska potentialen i dessa roller är stor. En mer subtil och nyanserad prestation skulle kunna lyfta hela upplevelsen ytterligare.

Koreografin av Gail Skrela Hetzer, i samspel med ljussättningen av Alex Brok, samt videodesign av Charlotte Rodenstedt, Bloody Honey är det som stannar kvar efter föreställningen. Dessa element arbetar tillsammans för att skapa en visuell och känslomässig upplevelse som verkligen berör. Koreografin flödar smidigt, och ljussättningen sätter en perfekt stämning för varje scen. Videoelementen bidrar med en extra dimension av kreativitet och innovation som riktigt får publiken att tänka till.

Sammantaget är detta en föreställning som utforskar gränserna för vad opera kan vara i vår moderna värld och lyckas i viss mån att få oss att reflektera över vår egen interaktion med teknik och varandra. Det är en påminnelse om att även om vi lever i en digital tidsålder, är den mänskliga kontakten alltid centralt.

Fotograf: Jonas Persson, Av Giuseppe Verdi (musik) och Arrigo Boito (libretto)
Dirigent Steven Sloane, Regi Lotte de Beer, Scenografi och kostym Christof Hetzer och Agnes Hasun, Koreografi Gail Skrela Hetzer, Ljus Alex Brok, Videodesign Charlotte Rodenstedt, Bloody Honey.
Medv Misha Kiria, Jacquelyn Wagner, Orhan Yildiz, Alexandra Flood, Sehoon Moon, Maria Streijffert, Matilda Paulsson, Jonas Duran, Nils Gustén och Niklas Björling Rygert
Malmö operaorkester, Malmö operakör
Premiär på Malmö opera den 7 nov 2020