Chess på svenska/Helsingborgs Arena

MMM

En blandning av talang och utmaningar

Det tog flera försök att ha premiär på grund av pandemin och byte av medverkande. Men det blev slutligen premiär för denna musikal som har blivit uppskjuten sedan 2020.

Hela konceptet med en digital scenografi är snillrikt och ligger helt rätt i tiden. Det skapar också komiska och dramatiska poänger, vilket verkligen bidrar till den övergripande upplevelsen. Som när de åker hiss upp till 40:e våningen eller svärmar i Central Park. Sådana ögonblick ger liv och dynamik åt föreställningen. De gör att publiken verkligen får en känsla av att vara en del av berättelsen.

Johan Hwatzs inledningsnummer som amerikanen Freddie hör till uppsättningens bästa. Hans entré som den dekadenta och världsvana schackspelaren lyfte föreställningen flera meter. Fantastiskt bra sång och agerande bidrar till en stark start. Tråkigt nog var han inte lika bra i andra aktens öppningsnummer. Johan hade svårt att komma upp i höjden sångmässigt, och scenen i hotellrummet blev för konstruerad och ointressant. Kanske beror det på att Johan har fått hoppa in med så kort varsel. Han ersatte den sångare som var påtänkt från början. Även om Johan sjungit Freddie-rollen tidigare, här sackar också föreställningen. Det är synd att vi inte får se hans fulla potential under hela föreställningen.

Hela första akten fängslar och tar tag i en. Detta beror på dess rytmiska och följsamma regi av Sven S Holm. Han samspelar bra med Melker Sörensens koreografi. Tillsammans skapar de en visuell och auditiv fest. Denna fest håller publikens intresse vid liv. Ensemblen är på hugget hela showen igenom. Fast en textmaskin skulle behövas, då texterna var väldigt svåra att uppfatta; stundtals dränktes sångarna i den starka musiken. Det skulle vara fördelaktigt att få en visuell hjälp. Detta skulle göra det enklare att följa med i handlingen. Man skulle verkligen kunna ta in varje nyans i sångerna.

På det hela var det en välgjord uppsättning. Anders Ekborg, som skulle sjungit Freddie, fick hoppa in som ryssen Anatolij. Han briljerade i rollen. Han har sjungit den 100 gånger tidigare och hans erfarenhet sken verkligen igenom. Han var också stand-in för Tommy Körberg i Stockholm. Detta visar hans kapacitet som artist. Det demonstrerar också hans förmåga att anpassa sig till olika roller.

Gunilla Backman som Florence var helt rätt i rollen. Genom sin sång och agerande övertygade hon oss om sin stora kärlek till Anatolij. Hennes prestation var känslomässigt laddad och gav djup till karaktären. Vi kunde relatera till hennes upplevelser och känslor.

Svetlana spelades av nykomlingen Karoline Dons, en sångerska som stod sig väl sida vid sida med Gunilla Backman. En klippa bland de erfarna solisterna och gripande trovärdig som Anatolijs hustru. Hennes insats visar att hon har en enastående talang. Hon kan mycket väl bli en stjärna att räkna med i framtiden.

Fast varför sjöngs favoritnumret One Night in Bangkok av kören och inte av Freddie? Det kändes helt fel, då den låten är en Showstopper. Likadant är det tyvärr på albumet, Chess på svenska. Där har man uteslutit låten helt. Man kan ju undra varför? Musikalen gör sig bättre på engelska. Jag tycker detta efter att ha sett premiärerna i London och New York. Det är en stor förlust att inte få uppleva denna ikoniska låt som den varit tänkt av publiken.

Om jag bara hade bedömt första akten, hade det varit en fyra i betyg. Men det långsammare tempot i andra akten gör att det stannar vid en stark trea.

Första akten håller ett högt tempo. Det gör avslutningen i andra akten ännu mer märkbar. Man längtar efter mer av den energi och de känslor som den första akten erbjöd. Det är en utmaning som produktionen kanske kan övervinna i framtida uppsättningar.

Den stora utmaningen blir att finna balansen mellan tempo och berättande. På så sätt kan man hålla publiken engagerad genom hela föreställningen.

Johan Hwatz omgiven av ensemblen i sin entré

Av Benny Andersson, Björn Ulvaeus och Tim Rice. Regi Sven S Holm. Koreografi Melker Sörensen. Kapellmästare Thomas Bay. I rollerna Gunilla Backman, Anders Ekborg, Karoline Dons, Loa Falkman, Gert Fylking och Johan Hwatz. Ensemble och orkester. Helsingborgs arena 30/6.