Michael Segerström är tillbaka med sina underfundiga berättelser från sin uppväxtmiljö. Hans första bok Berättelser från Köpingen gav mig mersmak på hans författarskap. Här är det samma humor, blandat med allvar och en nypa fritt fabulerande.
Språket flyter på väl och man undrar ofta vad som ska hända härnäst. Är man från Skåne så är berättelserna med sina igenkännande landskap extra kul att ta del av.
Jag gillade speciellt Tant Lindberg, om den bedagade operasångerskan, Filmgeniet, den cpskadade flickan som vill bli en ny Ingmar Bergman, Sven Sjöman, som säljer hemmagjord brännvin utifrån olika koder. Fast alla berättelserna har sin charm.
Man både skrattar, lider och funderar, med personerna som porträtteras.
Själv minns jag Zoltan, en märklig men humoristisk ungersk krögare i Malmö vars restaurang jag flitigt frekventerade i början på -70-talet, men som här fått ge namn åt berättelsen, Gigi. Även Michael gillade att gå till Zoltan på den här tiden, då vi båda var med i Teater 23. Michael skapade där Tidningsteatern med sin bror Thomas.
Det är gemytliga skrönor från det gamla fiskeläget, som numera blivit fast boende för Michael och andra, som trivs i den lilla kustbyn i Skåneland.
