Ännu en ny bok av Michael Segerström men med hjälp av Jan Detlef.
Det märks då den här är betydligt mer välskriven och begriplig än hans deckardebut, Trellehonda – ondare än ont.
Här finns en stringens och det skapas ett intresse för vad som ska hända härnäst.
Fast Epilogen kunde man tagit bort. Den blir enbart övertydlig och är onödigt beskrivande.
Eller som Michael själv skriver, ”Finns det någon mening med den här berättelsen?”
Det är frågan, men själv fann jag den smålustig och det gjorde att jag jag kunde läsa den till slut utan problem.
Undertiteln, Bittra tårar på Söderslätt är mycket talande för hur berättelsen utvecklar sig. Dess olika karaktärer som passerar revy och letandet efter personen med Panamahatten ger en sorglustig känsla som lägger sordin på de olika stämningarna.
En lättläst sommarbok där jag fann de insprängda tankeintervallerna mellan flera kapitel som mest intressanta.
MÅNSSONSKULTUR.SE 