Dreaming Walls – De sista gästerna på Chelsea Hotel/Film

MMM

Det är som man ser på resterna av ett legendariskt hotell, en tidsepok som smulas sönder, för att senare uppstå, som Fågel Fenix i vår nutid.

Vi får möta några hyresgäster som bitit sig fast, även om det renoveras för fullt.
Jag har svårt att förstå att de kan bo kvar i den röran med skramlande jobbhissar utanför deras fönster, samt arbetare som måste fram mellan deras lägenheter.
Men de har lyckas få tillstånd att få bo kvar genom advokathjälp, fast renoveringen har pågått under nio år.

Det är exentriska människor som bor kvar, bland annat en danserska och en pianist med sin man som umgås och bjuder danserskan på middag. Flera har bott här sedan sextiotalet då storheter som Leonard Cohen, Janis Joplin, Bob Dylan, Dylan Thomas och andra berömda artister levde och verkade här.

Nu är de personer som bor kvar som spöken i en förlorad tid, men de lever alltjämt som i en försvunnen tid. Det blir både kusligt och intressant att se hur danserskan hasar sig fram på en rollator, även om hon verkar klar i huvudet.

Regi Amélie van Elmbt och Maya Duverdier.