Bob Dylan analyserar sina favoritlåtar och artister på ett både kunnigt och intresseskapande vis. Men ibland är han för komplicerad i sina uttryck, eller beror det på den svenska översättningen?
Det verkar ha varit svårt att översätta Dylans språkbruk, jag tycker mig finna mer talspråk än skriftspråk, vilket gör boken krävande att ta del av.
Men oavsett, så är det kul att ta del av Dylans favoritlåtar. Hur han ser på hur låtarna är uppbyggda och komponerade. Samt varför de är så betydelsefulla och varför man ska lyssna på dem.
Det gäller till att vara ett Dylanfan för att orka med den mängd text som han levererar. Textmängder är ju Bobs signum.
Vi får inte enbart Dylans tips om låtar, även filmer ger han sig in på. Varför de är så viktiga att se på och vad de kan tillföra åskådaren. Han har bra smak, den där Bob, han överraskar, både då det gäller musik- som filmval.
Över 300 låtar dissekeras och berättas på Dylans eget personliga vis. Här finns likheter med de gånger när Bob blir intervjuad. Ibland är det svårt att förstå vad han menar eller vill ha sagt.
