Top Hat/Malmö Opera

MMMM
En fantastisk musikalupplevelse

Det är sprudlande, roligt, kvicktänkt och dansant. Det är helt underbart att Malmö Opera har vågat sig på denna succéfilm. Filmen blev musikal i London 2011 och har nu fått Nordenpremiär i Malmö.

Det är artisteri på hög nivå och främst då av norska musikalstjärnan Sindre Postholm. Han är inte bara lik Fred Astaire, han även dansar och sjunger som honom. Samma lätthet i sång och dansstegen. Sindre bär en charm som få kan matcha, och hans förmåga att förmedla känslor genom rörelser och ton är verkligen enastående. Som danspartner har Sindre, Linda Olsson. Hon är följsam och de passar mycket bra tillsammans. Deras samspel på scen skapar en magisk atmosfär där man nästan glömmer att de faktiskt föreställer karaktärer. Det är en fröjd att se dem utföra deras danskonst och höra dem steppa och sjunga, där varje steg och varje ton verkar flyta samman i perfekt harmoni.

Örhängen som Puttin´on The Ritz/Snobbarnas parad och Cheek To Cheek/Kind mot kind blir tyvärr inte lika njutbart på svenska. Texterna hörs töntiga. Här skulle man sjungit allt på engelska och man får inte slarva då det gäller Irving Berlin. Hans verk kräver en viss respekt och finess i framförandet, och när det inte är på originalspråket förlorar man en del av den känslan och elegansen som finns i hans låtar.

Den säkra kören gjorde som vanligt ett bra jobb. Därifrån fick vi höra Nils Olsson gå upp rejält i höjd. Det är synd att vi inte längre får se honom som solist på Malmö Opera. Hans röst var alltid något speciellt, med en förmåga att nå de högsta tonerna utan att tappa styrka eller klarhet.

På skrattsidan triumferar Pia Johansson som Madge. Helt lysande och kul som den försmådda hustrun till Horace, komiskt gestaltad av Lennart Jähkel. Deras scener tillsammans är fyllda med glimtar av humor som både underhåller och fördjupar berättelsen, vilket får publiken att skratta hjärtligt.

Som deras butler ser vi Johannes Brost, som gör en speciell karaktär och levererar roliga citat. Hans timing och leverans gör att varje replik träffar mål, vilket verkligen berikar hela upplevelsen. Christopher Wollter är alltid bra och även här som den neurotiska modeskaparen Alberto Beddini, som lyckas balansera det komiska med empatisk sårbarhet.

Orkestern ledd av Julian Bigg var ytterst njutbar. Liksom kostymerna av Charles Koroly, som både reflekterar tidsandan och skapar en visuell fest för ögonen. Regin av Sissela Kyle och Roine Söderlundh flöt på utan longörer, vilket gjorde att hela föreställningen kändes sammanhängande och dynamisk. Roines koreografi är outstanding! Danssekvenserna är både tekniskt imponerande och känslomässigt gripande, vilket gör att publiken gång på gång förlorar sig i det som utspelar sig på scen.

Foto Johnny Månsson ©

Av Matthew White och Howard Jacques. Regi Sissela Kyle och Roine Söderlundh. Dirigent och musikalisk bearbetning Julian Bigg. Musik och sångtexter Irving Berlin. Scenografi och kostym Charles Koroly. ­Översättning Calle Norlén. Medverkande  Sindre Postholm, Linda Olsson, Pia Johansson, Lennart Jähkel, Johannes Brost, Christopher Wollter med flera. Nordenpremiär på Malmö Opera den 5 sep 2015.