MMM
Lill kom och segrade!
En uppsluppen och skojfrisk Lill Lindfors fick igång publiken direkt i sitt första nummer.
Som de flesta artister av idag måste Lill ha rasism med på agendan. Men som hon plötsligt sa, hur kom jag in på det här?
Det var både allvar och glädje i hennes mellanprat. Plötsligt befann sig Lill i USA på -60-talet och berättade om då hon nekades att få åka taxi av en svart man, men det var mer synd om honom än henne, om jag förstod det rätt.
Lill i sin helvita kostym tog av kavajen och körde några barnsketcher. De uppskattades väl med applåder och skratt. Vad än Lill än gjorde så var publiken beredd att ge henne ovationer.
Lill var uppsluppen och hennes anekdoter om hennes artistliv var underhållande. Liksom flera av hennes låtar.
Det bästa kom innan paus, hennes tolkningar av Bob Dylans Don’t Think Twice, It’s All Right samt Kris Kristofferssons Me and Bobby McGee. Uttjatade låtar, men ni har inte hört dem så här, personliga och medryckande. Med Mats Norrefalks minnesvärda akustiska gitarrsolo.
Annars ett samspelt band med Lars Crona på piano, Johan Granström på bas och Johan Löfcranz på trummor, samt en kvinnlig congaspelare. De fick Lill Lindfors att komma igång.
Lill var lite ringrostig i sång och röst och svår att höra ibland. Kanske berodde det på ljudteknikern eller att vi satt på balkongplats. Inte de bästa pressplatserna att se och höra på!
MÅNSSONSKULTUR.SE 
Bra recension! Jag delar helt din upplevelse av konserten och dina synpunkter på densamma. 👍
GillaGillad av 1 person